Fru talman! När beslutet om kreditgarantisystemet
togs i riksdagen i april i fjol, fick jag från en del håll
förfrågningar - med tanke på min bakgrund som 19-
årig anställd vid Kockums Varv i Malmö - om jag
ville ställa upp och rösta för förslaget. Jag gjorde inte
det, därför att jag vill att Sverige, som är så oerhört
exportberoende, skall vara ett samhälle utan subven-
tioner.
Är det någon som drabbas extremt hårt, om andra
börjar stödja sin egen industri, så är det svensk ex-
portnäring och därmed vår framtida överlevnad.
Nu blev nog Socialdemokraterna ändå litet över-
raskade av resultatet i riksdagen. Att Vänsterpartiet
skulle ställa upp, det visste man ju, för där finns det
alltid mer pengar än någon annan har, även om dess
politik i praktiken knappast har visat upp några större
glädjeämnen. Men Nydemokraterna halkade med
Socialdemokraterna, och därför blev det som det blev.
I den förra debatten talade näringsministern om att
han önskade och förutsatte brett samförstånd. Men
den här frågan måste väl i så fall vara undantaget som
bekräftar regeln.
Fru talman! Här står en del i svaret som kan vara
litet tveksamt. Samtliga parter undertecknade den s.k.
Final Act den 21 december, står det. Några rader
längre ner talas om "flertalet parter". Vilka parter har
inte undertecknat själva avtalet? Är det Frankrike,
som väl är den största subventionsgivaren? Det skulle
vara ytterst intressant att få reda på det.
Statsrådet talar också om att kreditgarantisystemet
inte är någon subvention. Låt oss tala svenska: En katt
är en katt. Är inte detta åtminstone i något läge någon
form av subvention?
Det står i texten att under 1995 får man, baserat på
Final Act, inte lov att införa några nya subventioner
eller förändra de gamla. Men har det land som tidiga-
re inte har haft subventioner rätt, enligt det under-
skrivna avtalet, att - som vi nu gör - införa nya och
tidigare inte använda subventioner?
Sedan, fru talman, står det att systemet skall an-
vändas helt eller delvis till ny teknik och till nya
marknader. Vad är en ny marknad inom skeppsbran-
schen? Är det ett land som inte har köpt fartyg tidiga-
re? Är det en affärsman som plötsligt börjar ägna sig
åt rederiverksamhet? Det vore klädsamt med en för-
klaring.
Vi vet alla om att subventioner är ett otyg i all-
mänhet och i varvsbranschen i synnerhet. Min sista
fråga till statsrådet blir då denna: Hur skall vi och
med vilken kraft kan vi agera för att dagens skepps-
byggarnationer inte skall ägna sig åt samma kolossala
subventionsintensitet som tidigare? Och jag vill abso-
lut ha svar på frågan: Vilka parter har inte skrivit
under avtalet i slutändan? Är det Frankrike, så har det
man beslutat om absolut ingen betydelse.