Herr talman! Tänk att så här i adventstider få tala om någonting så intressant och viktigt som regional tillväxt och utveckling. Det är synd att vi är så få kolleger här. Det här är ett jätteområde och ett hjärteområde för många.
Jag vill börja med att yrka bifall till föreliggande förslag och avslag på reservationerna, även om jag kan se i reservationerna flera punkter som vi i stort sett är överens om.
Det har sagts här att vi möjligen lever i skilda världar här i kammaren och i verkligheten. Får jag bara i all stillsamhet säga att vi är tre talare i rad som kommer från ren landsbygd, så vi vet med övertygelse hur verkligheten ser ut.
Regional tillväxt och utveckling är summan av den lokala utvecklingen i vårt land och beroende av en lång rad politikområden, det är vi helt överens om. Jag brukar kalla det, beträffande de alla olika politikområdena, att vi har för många stuprör och inga bra hängrännor när det gäller myndighetsstrukturen. Det gör att vi har brist på samverkan i den regionala och lokala utvecklingen.
Det är jätteintressant att så många är engagerade i regional och lokal tillväxt, både i partier och övriga medborgare. Det är en viktig demokratisk fråga också. Personligen har jag varit engagerad under en lång tid i dessa frågor, och jag vet med bestämdhet att det inte alltid var bättre förr. Vi behöver bara gå en bit tillbaka, så där 20 år. Det hade varit en väldigt negativ utveckling inom många områden. Det blev inte bättre av att under förförra perioden, alltså 1998-2002 genomfördes en regionalpolitisk utredning. Där tog man för första gången bort begreppet utjämning. Det hette förut regional utveckling och utjämning, alltså att utjämna skillnaderna i att bygga och bo, arbeta och driva företag. Det togs alltså bort i den utredningen, och jag vet att det uppmärksammades till en del. Jag var som vanligt stillsam i min kritik, men då var vi i opposition. Den utredningen gjordes som sagt under den förrförra perioden.
Regionernas talan, herr talman, behövs i parlamentet. Jag är personligen oroad på den punkten inför framtiden. Från och med nästa mandatperiod kommer vi att ha den situationen här i kammaren att ledamöterna från de tre storstadsområdena är flera än alla övriga tillsammans utifrån landet. Det kommer att ställa prov på helhetsperspektiv och vidsynthet hos den kommande riksdagen, oavsett vilken sammansättning den kommer att ha.
Herr talman! Det har nämnts om EU:s strukturfondsprogram, och även landsbygdsprogrammet nämns i detta betänkande. De har stor betydelse för regional tillväxt. Jag delar i stort meningen som framförs i reservation 2 om kravet på ändamålsenlig användning, bättre samordning och minskat regelkrångel. Det sistnämnda blir särskilt tydligt vid deltagandet i de så kallade Leaderprogrammen. Just Leaderprogrammen omgärdas av en otroligt omfattande administration. På dessa punkter har vi en samsyn.
Statliga verks och myndigheters placering, verksamhet och ansvar har varit ett diskussionsämne länge. Jag har själv deltagit i den debatten från 1998. Den förordning som antogs för två år sedan om krav på samråd med andra statliga myndigheter, kommuner och företag kan möjligen vara en bit på vägen. Förvaltningskommittén kräver också uppföljning och genomlysning av de problem som uppstår särskilt vid minskning av verksamheter.
Tyvärr är det som vanligt de mindre kommunerna och orterna som drabbas mest vid neddragningen av statlig verksamhet.
Herr talman! Kommersiell service på landsbygd och i glesbygd är en utomordentligt svår fråga. Den demografiska förändringen är här, och vi kan inte göra så mycket åt den, i varje fall inte kortsiktigt. Det ger en sviktande köpkraft och därmed försämrad lönsamhet, och det märks på dagligvaruhandel och drivmedelshandel. Det är många eldsjälar som lokalt har fått i gång lyckade projekt där samverkan har varit utgångspunkten, och medel från landsbygdsprogrammet har kunnat utgå. Som de flesta säkert känner till finns det i dag statsbidrag för kommersiell service både när det gäller dagligvaror, där kommunerna är medfinansiärer, och på drivmedelsområdet. Jag anser att vi måste arbeta för en ökad samverkan, ofta över kommungränserna, och det kan vara ett sätt att möjligen lösa denna svåra fråga.
Personligen anser jag att omställningen till nya mer lokalt producerade drivmedel är en utmaning för framtiden som vi hoppas kan ge en förbättrad situation.
Jag har en liten fråga, och jag ska också svara på en fråga som Krister Örnfjäder ställde om jag får svar på min fråga.
Det står i vårt vackra betänkande i reservation 1 att politiken inte får reduceras till en politik för gles- och landsbygd med låga ambitioner. Jag måste få en språklig förklaring till detta. Menar man att det är vi som bor i gles- och landsbygd som har låga ambitioner för bygdens utveckling, eller vad menar man? Det måste förklaras. Jag hoppas få svar på den frågan.
Beträffande Småkom ska jag erkänna att jag inte kunde träffa dem i går. Jag har arbetat i 35 år som förtroendevald i en kommun med 8 800 invånare, så jag tror att jag vet ungefär vad det handlar om. I mitt hemlän har vi fem av landets sex minsta kommuner, och självklart är det jättestora problem för de allra minsta kommunerna.
Samtidigt är det orättfärdigt att påstå att kommunerna inte har fått förstärkningar. Trots denna finansiella kris och lågkonjunktur har sänkningen av arbetsgivaravgifterna generellt, sänkningen av arbetsgivaravgifterna för unga och för de äldre och de extra statsbidragen för 2010 gett en ökning av tillgångarna för kommunerna.
Avslutningsvis vill jag konstatera att trots starka formuleringar och tidvis ett högt tonläge i debatten, handlar de ökade satsningar som Socialdemokraterna vill göra för hela vårt fosterland för nästa år om 50 miljoner. Om det står rätt har jag uppfattat det så.
Därmed vill jag tacka för mig. Det är min sista debatt i de här sammanhangen, och regionalpolitiken är fortsatt ett väldigt intressant område.
Tack för mig!