Herr talman! Dagens debatt handlar om regionalpolitik. Man brukar dela upp den i den stora regionalpolitiken och den lilla.
Den stora regionalpolitiken handlar mycket om de olika transfereringssystem som vi har i samhället. De är ofta lika för alla oberoende var man bor och har betytt mycket för att hålla uppe standarden, även i regioner med problem.
Vi kan se att många av de sociala trygghetssystem som vi har i dag är utsatta för neddragningar. Det betyder att Sverige sakta men säkert håller på att spricka i sina sömmar.
Regionalpolitiken handlar också om utbildning och infrastruktur i allmän mening. Vi kan se att regeringens politik leder till att kommunerna får ta ett större ansvar när det gäller vägsatsningar. Även skatteutjämningen är under debatt från framför allt borgerligt håll i storstäderna, men än så länge har vi lyckats motstå alla attacker.
Till den lilla regionalpolitiken kan föras olika typer av EU-stöd och vissa nationella stöd som går till olika verksamheter. Jag har i dag inte tänkt stanna upp vid dessa olika regionalpolitiska perspektiv och stöd utan fokusera på en fråga som är aktuell och som blivit alltmer prekär för varje år, oftast beroende på statsmakternas oförmåga. Det är frågan om lokal service och statsmaktens agerande.
I den utredning som kom i dagarna som heter
Se medborgarna - för bättre offentlig service
har utredaren Lars Högdahl på ett förtjänstfullt sätt pekat på de problem som de mer utsatta regionerna upplever men också de lösningar som måste till om devisen Hela Sverige ska leva fortfarande ska vara aktuell. Vänsterpartiet har i motion under allmänna motionstiden ägnat stor uppmärksamhet åt problemen med den lokala servicen. Jag vill här ta upp några av de frågor som måste lösas och där utredaren Lars Högdahl och Vänsterpartiet är helt eniga.
De genomgripande nedskärningar av servicen som Försäkringskassan, Skatteverket och Arbetsförmedlingen har genomfört de senaste åren har i hög grad drabbat landsbygdens tre miljoner invånare. Det är en utveckling som ska ses mot bakgrunden av bristande polisiär närvaro i många kommuner, nedläggningen av Svensk Kassaservice, SJ:s prioritering av storstadstrafiken, nedläggningen av många apotek i mindre kommuner och infrastrukturens sämre utveckling utanför storstäderna. Men även storstädernas ytterområden har drabbats på ett negativt sätt.
En anledning till att större delen av Sverige har fått en allt sämre i första hand statlig service är att regeringen via bolagsbildning har gjort företagsekonomin viktigare än huvudmålet bra service till alla medborgare. Ekonomin är viktigare än verksamheten.
En annan orsak är att regeringen har glömt eller struntat i att via ägardirektiv och regleringsbrev se till att den statliga servicen och infrastrukturen har en hög kvalitet i hela riket. Vanföreställningar om effektivitet, kvalitet och kompetens i de statliga verkens ledningar spelar också roll när vi ska försöka förklara varför det som nu sker tillåts att fortsätta.
Resultatet visar sig genom att till exempel ett sämre serviceutbud minskar en orts attraktionskraft och i förlängningen påverkar flyttströmmarna. Det blir svårare att behålla personal som man har och att nyanställa blir nästan omöjligt.
I en postenkät som Glesbygdsmyndigheten gjorde 2007 säger åtta av tio företagare att service har viss eller stor betydelse för deras möjlighet att utveckla och driva företag. Många säger sig också uppleva att de är tvungna att ta av sin arbetstid för att bevara bygdens serviceutbud.
Vänsterpartiet menar att det nedifrånperspektiv som partiet står för direkt motsvarar det krav som förs fram i den statliga utredningen
Se medborgarna - för bättre offentlig service
som handlar om att sätta medborgarna i centrum. I sin programförklaring pekar utredaren precis på det som det handlar om:
Titeln på betänkandet har jag valt därför att jag anser att medborgarna måste bli synliga för myndigheterna. Vi medborgare och våra organisationer ute i landet ska i demokratisk ordning vara med och redogöra för vilken service vi behöver och hur vi vill att myndigheterna ska leverera den. Myndigheterna, både kommunala och statliga, ska anpassa servicen efter våra behov, inte sina egna. Reglerna ska underlätta, inte göra det svårare, skriver han.
Det kan väl ändå inte vara tydligare än så vad det egentligen handlar om. Utredningen pekar också på ett antal andra villkor som måste uppfyllas för att den negativa utvecklingen ska vändas. Dessa står väl i samklang med Vänsterpartiets regionala politik.
I utredningen förs fram krav på att myndigheter ska ha en skyldighet att samverka. Ingen tar i dag ansvar för helheten. Saker trillar mellan stolarna. Enskilda medborgare men även kommuner råkar illa ut. Detta faktum måste förändras genom tydliga direktiv från regeringen.
Samverkan, herr talman, ska vara det normala, inte undantag som det är i dag. Det kan verka förvånande att ett land som Sverige med månghundraårig förvaltningstradition ännu inte har lyckats skapa en statlig service som i högre utsträckning fått ett medborgarperspektiv. Eller kan det vara grundorsaken till att vi inte har kommit längre?
Fortfarande är det stuprörsprincipen som är normen. De initiativ som har funnits har antingen varit halvhjärtade eller drivits fram av eldsjälar. Eldsjälar är viktiga, men det skapar en sårbarhet som inte bör råda på detta område. Hela samverkansmodellen har förblivit ad hoc-lösningar.
Offentliga och privata resurser ska kunna agera tillsammans, och de ideella organisationernas resurser ska tillvaratas. Den rena landsbygdens serviceproblem måste få en särskild uppmärksamhet, vilket de i realiteten inte har.
I dag fungerar samordning och samverkan mellan statliga och kommunala serviceleverantörer mycket ojämnt eller inte alls. Kommuner har kunskapen om vårt dagliga liv och vår verksamhet på ett sätt som staten inte har. Man har därför en överlägsen möjlighet att analysera vilka behov den enskilde medborgaren har.
Länsstyrelsen kan sedan vara den länk till staten som så väl behövs. En sådan framtida ordning skulle betyda att planerings- och styrprocessen skulle utgå från kommunernas analyser och förbättra regeringens beslutsunderlag på ett påtagligt sätt.
Medborgarkontor är i många kommuner ett inarbetat begrepp. Nu skapas statliga servicekontor men endast med tre av de statliga aktörerna som medlemmar, Arbetsförmedlingen, Skatteverket och Försäkringskassan. I en ny anda av samverkan mellan stat och kommun ska naturligtvis dessa verksamheter samverka. Men de ska också samordnas, och eventuella problem med huvudmannaskap måste undanröjas.
På denna punkt vill vi ha ett utvidgat servicekontor på samma sätt som utredningen föreslår. Det är förslag där också ideella och privata servicegivare kan delta i samverkan.
Enligt Vänsterpartiet har medborgarna och företagen rätt att förvänta sig att på ett likvärdigt sätt erhålla offentligt organiserad service. Det ska inte ha någon betydelse om man är ung eller gammal eller har svårt eller lätt att ta till sig information. Det ska inte heller ha någon som helst betydelse om man bor i tätort eller på landsbygden. En sådan politik betyder att människor i små tätorter och på landsbygden kan förvänta sig fysiska kontor som kombineras med IT-service av hög kvalitet.
Men även här fordras att regeringen tar ett fastare tag om verksamheten och tydliggör myndigheternas roll i denna utveckling. Viss kompensation kan nås genom att Internet kan användas och jämna ut bristen på service. I de mest glesa och perifera områdena är vinsterna som störst. Det betyder att fungerande bredband är ännu viktigare i dessa områden. För att effektivisera regeringsutövandet bör en permanent statssekreterargrupp tillsättas, där de departement som berörs mest i dessa frågor samverkar.
Erfarenheten från de senaste 20 årens samhällsutveckling på särskilt landsbygden visar att aktiva kommuner med ett brett program för samverkan med kommunmedborgarna uppnår en rad fördelar i sin dagliga verksamhet och framtidsplanering. Vi kan ta kommuner som Åre, Malung-Sälen, Årjäng, Orsa och Kalix som exempel. Det finns fler. Dessa kommuner har och har haft ett aktivt medborgarengagemang. Det har lett till att den lokala servicen har kunnat räddas kvar eller utvecklas, att nya småföretag har kunnat etableras och att den kommunala ekonomin har kunnat hantera de ständiga utmaningar som den lokala demokratin ständigt utsätts för.
Vi i Vänsterpartiet ser det som ytterst väsentligt att vi kan utveckla fler vägar för kommunmedborgare att delta i den lokala utvecklingen på alla väsentliga områden. Vi har områden där sådana processer har vuxit fram under senare decennier och där fler invånare har blivit mer samhällsintresserade och stärkt den lokala demokratin. Fler människor har satsat på mer kvalificerad utbildning, och en del av dem har också blivit entreprenörer inom olika branscher samt bidragit till att kommunerna förändrats och blivit mer framtidsorienterade inom en rad områden.
Herr talman! Att jag koncentrerar mig på den lokala servicen beror på att det kanske är den del i regionalpolitiken och samhällsbygget som har tagit mest stryk under de senaste åren. Utvecklingen har varit accelererande. Den statliga utredningen
Se medborgarna
är för ovanlighetens skull en handfast instruktionsbok i hur man ökar inflytande och service för den enskilda medborgaren och detta oavsett ålder, kön eller bostadsort. Vi som bor i de glesare bygderna både vill och kan. Men törs regeringen?
Herr talman! Det är bara att sätta spaden i marken eller snarare slå ordförandeklubban i bordet och sätta i gång detta förändringsarbete.
Jag har med det här anförandet berört de motioner som Vänsterpartiet har lagt fram under den allmänna motionstiden. Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 3 och 4.