Herr talman! Miljöministern vill att trovärdigheten i den svenska hållningen till moratoriet mot jakt på stora valar, som ju faktiskt var väldigt uppenbar, ska motiveras av åtgärder mot bifångst av tumlare, vilket knappast förekommer. Jag får inte det att hänga ihop.
Även om jag tycker att förbudet mot drivgarn och så kallade pingers samt observatörerna som kommer att kosta mycket pengar är
overkill
så finns den här rådsförordningen och det får vi acceptera.
Jag är mycket angelägen om att de inom näringen som drabbas på något sätt ska kunna fortsätta trots den omställning som sker inom fisket. Att fiskenäringen kan fortsätta är oerhört viktigt för lokalsamhällena, för landsbygden, för beredningsindustrin och för fiskesamhällena.
Jag är väldigt angelägen om att miljöministern i olika sammanhang driver den fråga som Jan-Olof Larsson var inne på så att det blir möjligt att kompensera dem ekonomiskt - det kan gälla utbildning, möjlighet att ställa om sin verksamhet, komma in på nya yrkesbanor eller ändra sitt fiske - och att de hålls någotsånär skadeslösa i den här situationen. Är miljöministern beredd att arbeta hårt för detta?