Herr talman! Det är roligt att vara i kammaren i dag och diskutera sakfrågorna i den svenska valpolitiken. Vi har redan fått en god beskrivning av vad propositionen innehåller och även många synpunkter. Jag ska därför begränsa mig till att dels säga något om regeringens valpolitik hittills, dels passa på att kommentera några av de synpunkter på propositionen som förts fram.
Låt mig först säga att jag uppskattar den relativa samsyn som tycks finnas när det gäller valpolitiken. Det är en politik som har förts under lång tid och med stor kontinuitet. Som många har påpekat utgör valarna en mycket speciell del av världens biologiska mångfald. De är våra absolut största däggdjur. De förekommer i alla världens oceaner och har sedan lång tid tillbaka utsatts för en fullständigt hänsynslös jakt.
Trots den omfattande jakten tycks de flesta valarter ha överlevt, om än många i mycket små bestånd. Att det har varit möjligt beror i stor utsträckning på det moratorium rörande kommersiell valjakt som infördes 1985-1986. Det beslutet påverkades i hög grad av Stockholmskonferensen 1972, och Sverige arbetade därefter som ny medlem av Internationella valfångstkommissionen praktiskt för det beslutet.
Tillsammans med alla andra bevarandeländer beslöts efter några års diskussioner att moratoriet skulle gälla tills en ny och fullständigt hållbar förvaltningsplan tagits fram. Därefter skulle kommersiell valjakt kunna tillåtas för de mycket fåtaliga bestånd som IWC:s forskare ansåg kunde tåla en beskattning. Kvoterna skulle fastställas av IWC efter noggranna beräkningar av organisationens forskare.
Arbetet med förvaltningsplanen pågår fortfarande, och Sverige agerar intensivt för att den nya förvaltningsplanen ska bli så bra som möjligt. Eftersom det finns en uppenbar risk att fler länder återupptar kommersiell valjakt inom eller utom IWC anser regeringen att det ur bevarandesynpunkt är mycket viktigt att en ny hållbar förvaltningsplan kan antas av IWC. Först då kan vi betrakta valbestånden som säkra.
Genom överenskommelse vid FN:s konferens i Rio 1992 om hållbart nyttjande av levande biologiska resurser har vi anslutit oss till denna princip. Catharina Elmsäter-Svärd och Moderaterna har bland annat redovisat synpunkten att vi ska ha gemensamma principer för hur vi förvaltar våra vilda djur. Det är just det som är utgångspunkten för propositionen. Den bygger på de principerna, och dem använder vi oss av i all förvaltning. De bör därför också vara tillämpliga i valsammanhang.
Gunnar Goude har pläderat för att vi borde haft mer om valarnas levnadssätt. Det kan jag hålla med om. Det hade kanske varit ytterligare en dimension i propositionen, som ju också syftar till att vilja ge en god bakgrund. I Miljöpartiets reservation sägs att försiktighetsprincipen inte är förenlig med kommersiell valjakt på grund av valarnas biologi och en degraderad havsmiljö. Det ligger mycket även i de synpunkterna. Valarna är djur med långsam reproduktionsförmåga, och därför måste vi ha en extra försiktighet när det gäller valarna.
Vi har dock anslutit oss till principen om hållbart nyttjande. Jakt bedrivs i dag i ganska stor omfattning av ursprungsbefolkningar. De stöds av Sverige, men vi kommer aldrig att acceptera någon form av kommersiell valjakt förrän vi är helt säkra på att den sker på ett sådant sätt att valbestånden inte skadas. Det är därför vi arbetar så hårt för att skapa ett internationellt kontrollerbart och vetenskapligt baserat regelverk för valjakt. Som tidigare påpekats är de allra flesta bestånden så små att det över huvud taget inte är tal om någon jakt på dem.
Det händer att stora valar dyker upp också i svenska vatten, och förhoppningsvis kommer det att ske allt oftare. Den för oss viktigaste valen är tumlaren. I Västerhavet är tumlaren förhållandevis vanlig, men som Kjell-Erik Karlsson berättade är den starkt hotad i Östersjön. Det är ett av de mest hotade valbestånden i världen. Beståndet av tumlare uppgår enligt de senaste skattningarna till högst 200 individer.
Vi ser allvarligt på hotet mot tumlaren, och arbetet med att värna tumlaren är mycket viktigt också för trovärdigheten i vår valpolitik. Vi arbetar därför intensivt, på många olika områden, med att värna om och öka beståndet. Fiskeriverket och Naturvårdsverket har förra året fastställt en åtgärdsplan för tumlaren, vilket bland annat innebär ökad forskning och utvecklandet av betydligt mer selektiva fiskeredskap.
I en moderat reservation sägs det att regeringens politik grundas enbart på spekulationer när det gäller tumlaren. Catharina Elmsäter-Svärd nämnde också här att det grundas på spekulationer. Jag beklagar om propositionen har gett reservanterna den synen, som jag inte delar.
Det är självklart att all kunskap om levande miljöer inrymmer en viss osäkerhet. Men vi arbetar kontinuerligt för att öka kunskapen. Forskning utgör en oerhört viktig del av arbetet i alla valpolitiska sammanhang. Redan nu vet vi alldeles tillräckligt för att beslut ska kunna fattas om bestånden i Östersjön.
Försiktighetsprincipen innebär just att bristande kunskaper och en viss osäkerhet inte får hindra oss att vidta nödvändiga åtgärder för att i det här fallet tumlarna i beståndet i Östersjön ska kunna räddas. Vi har också genom EU:s art- och habitatdirektiv åtagit oss att skydda och bevara tumlarna.
Vi välkomnar de nya regler för fisket i våra hav som EU har fastlagt. Reglerna innebär att drivgarnsfisket efter lax successivt ska fasas ut, att större fartyg inom många geografiska områden ska ha observatörer ombord och redskap ska förses med ljudskrämmor. För mindre fartyg och inom vissa områden kommer i stället särskilda pilotprojekt att initieras.
Värdet av att förbjuda drivgarnsfiske i Östersjön har ifrågasatts. Av det som har förts fram i debatten är det nog det som har förvånat mig allra mest. Vi har redan sedan år 1992 ett globalt beslut om förbud mot drivgarnsfiske i alla vatten som är väsentliga för valarna. Då inkluderades inte Östersjön. Det uppfattades inte som ett område där det fanns hotade valar. Nu vet vi att Östersjön har ett av de absolut mest hotade bestånden i hela världen.
Även om det är en ansträngning och ett problem för Sverige och våra fiskare måste vi sätta det i perspektiv av vilka krav vi har ställt på till exempel alla de länder som hade en mycket omfattande valjakt före moratoriet och som helt och hållet fick lov att lägga ned den, eller inskränka den mycket drastiskt. Om vi ska ha någon trovärdighet i vår internationella valpolitik måste vi se till att också ta valpolitiken i våra egna vatten på stort allvar.
Vi har i dag väldigt många problem för fiskarna och för miljön. Det pågår många olika processer som berör fisket och dess lönsamhet. Det gäller nyttjandet av olika fiskebestånd och bevarandet av biologisk mångfald. Regeringen anser att de processerna måste samordnas och effektiviseras så att resurserna nyttjas på bästa sätt både för fisket och för miljön. Självklart är detta något där också fiskarna ska ha en viktig roll. Vi kommer att arbeta hårt för att det ska bli fallet.
Tumlarna föredrar ganska kustnära och grunda områden. Det är också därför vi ska kunna se dem om vi är ute vid kusten. Särskilt vid västkusten är de vanligare än vad många tror. Ett mer selektivt fiske kommer i kombination med andra åtgärder förhoppningsvis öka våra möjligheter att se tumlarna. Vi vill också gärna underlätta för alla intresserade att kunna utnyttja de möjligheterna.
Hur det ska gå till kommer Fiskeriverket och Naturvårdsverket närmare att diskutera i sitt arbete med åtgärdsplanen för tumlare. När kunskapen om tumlarens ekologi har ökat kan det finnas anledning att till exempel inrätta skyddade områden för tumlare. De platser och tidpunkter där tumlare lättast kan ses kommer då att kunna identifieras.
Avslutningsvis skulle jag vilja kommentera de synpunkter som har förts fram om bättre former för samråd och information till riksdagen rörande Sveriges agerande inom Internationella valfångstkommissionen. Som jag tidigare framfört har jag absolut ingenting emot att samråda med riksdagen i den frågan och återkommer gärna. Samtidigt ska vi komma ihåg att valpolitiken bara är en liten del av regeringens politik när det gäller internationella bevarandefrågor. Det finns många andra frågor som också kräver uppmärksamhet. Det är möjligt att man ska se detta i ett något större sammanhang.
Genom den proposition som vi nu diskuterar har regeringen tillsammans med riksdagen lagt fast riktlinjerna för den kommande valpolitiken. Jag kommer självklart att återkomma till riksdagen om jag ser att det är befogat därför att det sker någon större förändring eller någonting som är av värde för riksdagen att känna till. Jag vill med detta tacka för denna möjlighet att lägga fram regeringens syn på valpolitiken. Tack ska ni ha.