Herr talman! I dag är de flesta bestånden bland valarna i det skicket att ett fortsatt valjaktsstopp är absolut nödvändigt. Det står helt klart och tydligt i betänkandet också. En förvaltningsplan bygger ju på att vi ska bygga upp bestånden. Men har vi en förvaltningsplan så innebär det att när vi väl har byggt upp beståndet, om vi kommer dithän - det tar många år som du sade; du berättade här hur lång omloppstiden är för att bygga upp bestånden - så har vi också en möjlighet att ha en jakt på valarna den dag de når det antal som gör det biologiskt säkert. Det ska grundas på vetenskapliga bedömningar.
Men säger vi i dag nej till den möjligheten och i stället säger att vi ska ha ett fortsatt stopp på valjakt över huvud taget, oavsett hur det blir, då kommer ett antal länder med all säkerhet att lämna IWC, och de kommer att jaga val, oavsett om de kallar det för kommersiell jakt eller jakt i vetenskapligt syfte. Oavsett vad de nu kallar det så tar de död på valarna i alla fall till men och skada för valbestånden, som troligen kommer att utrotas.
Det är alltså inte bara förhandlingstekniska skäl. Det är den verklighet vi lever i när vi har förvaltningsplaner för alla andra arter.