Herr talman! Jag vill gärna inleda med att tacka för den här tiden i utskottet eftersom jag lämnar mitt vikarieuppdrag nu. Det har varit en trevlig och jätteskojig tid. Det är många frågor som har varit intressanta. Jag har lärt mig mycket och uppskattar naturligtvis kamratskapet i utskottet. Jag vill rikta ett särskilt tack till ordföranden som hjälpte och stöttade när man som nykomling i utskottet inte riktigt visste vad man skulle göra.
Eftersom jag har en positiv grundinställning och känner mig positiv till det mesta just nu, kan jag inleda med att säga att jag tycker att propositionen är alldeles utmärkt. Den ger den historiebeskrivning som vi i riksdagen begärde. Den beskriver det elände som man har haft under åren när det gäller att försöka komma framåt i frågan om ett skydd för världens valar. Arbetet i IWC och på många andra ställen har varit hårt och motigt. Sveriges insats har kanske inte alltid varit stark, men vi har funnits på plats. Vi får en beskrivning av de svårigheter som finns, inte minst från vissa länder som aktivt vill bedriva valjakt.
Beskrivningen av hur valarna har haft det är en bra historisk beskrivning av ett bedrövligt lågvattenmärke i jaktens historia med brutal jakt och utrotning av många arter av valar. De flesta valarter som vi har nu är utrotningshotade.
I propositionen får vi också en bra beskrivning av valarnas ekologi, vad de äter och var de vistas någonstans. Jag skulle vilja ta upp en annan aspekt som inte berörs. Jag är lite förvånad över det och har funderat över hur det kommer sig att man, när man skriver så många sidor om valar och problemen med valar, inte tar upp den aspekten. Det handlar om vad valarna är för djur. Vad är det som karakteriserar valarna?
Det är alltså en djurart som i vissa avseenden liknar oss. Det är ett däggdjur. De liknar schimpanser, gorillor och elefanter på det sättet att det är en art där individerna har en lång livslängd. De lever i många år. De har barn som utvecklas mycket långsamt tillsammans med föräldrarna under en period när de ska lära sig mycket. Det är väldigt mycket en liten val måste lära sig för att klara sig. De har få ungar.
De är sociala och lever i grupper. De sociala banden är starka. De flesta valarter har en emotionell begåvning, som vi brukar tala om, som är hög. Det gäller naturligtvis inte minst banden mellan mamman och ungarna. Ungen följer alltså mamman under lång tid och vistas sedan i gruppen och lär sig av de vuxna. De vuxna tar hand om ungarna i gruppen och så vidare. Det finns en empatisk förmåga hos individerna i de här arterna som är mycket starkt utvecklad. Det betyder också att de har ett mycket starkt utvecklat sorgearbete när ett emotionellt band bryts, till exempel mellan en mamma och en unge som skiljs åt genom att ungen omkommer eller plockas bort genom jakt.
Jag tror att en sådan beskrivning där vi påminner oss om vad det egentligen är för djur gör att man läser den här propositionen lite annorlunda och undrar hur den skulle ha sett ut om det i stället för jakt på valar hade handlat om jakt på schimpanser, gorillor eller elefanter. Då hade tonen varit lite mer upprörd. Vi hade haft något fler rader med plats för lite mänsklig empati för de här djuren.
Risken är alltså stor att vi genom jakt åstadkommer en mycket hög grad av djurplågeri, inte bara på grund av de skador som en oskicklig jakt åstadkommer vid själva slakten av en individ, utan på grund av de skador och det djurplågeri som man får som ett resultat av att man plockar bort en eller flera individer ur en grupp som har en så stark emotionell samvaro som de här djuren har.
Lite av den här bakgrundstonen finns med i en motion som har skrivits av Marietta de Pourbaix-Lundin, där hon också reagerar mot språkbruket i till exempel skrivningarna om hur vi bäst ska nyttja valar. I propositionen talar regeringen också om kommersiell jakt på valar.
Läget för valarna, med länder som alltså fortfarande vill ha kommersiell jakt på dessa närmast utrotningshotade djur, är att vi har en illegal jakt och jakt under rubriken "vetenskaplig jakt", något som alla vet inte har med forskning att göra utan bara är ett förtäckt sätt att komma åt kött och den olja som man kan utvinna av de här djurens fettlager.
Jag skulle alltså vilja invända lite grann mot beredskapen att tillmötesgå, kanske av förhandlingstekniska skäl, kraven på kommersiell jakt. Vi måste alltså från svensk sida mycket kraftfullt säga ifrån att det är oacceptabelt, att vi inte kan acceptera jakt av något slag och att det finns alla möjliga skäl att skydda de här djuren från djurplågeri. Vi måste se till att få upp stammarna så att de kan behållas, inte bara till glädje för människor utan naturligtvis för att de ska ha sin plats i det ekologiska systemet och vara ett värde i sig själva.
Jag yrkar bifall till reservation 5 som vi har skrivit med hänvisning till den motion som jag just nämnde. Jag tycker alltså att själva andan i propositionens skrivningar inte är någonting som jag vill invända mot och på något sätt yrka avslag på. Jag hade bara önskat lite större utrymme för en empatisk förmåga även hos regeringen.