Fru talman! Jag har inte alla de där siffrorna i huvudet. Låt mig säga något om den första anklagelsen, nämligen att vi säger att fordringsägaren är viktigare än den skuldsatte. Då hade vi väl inte satsat på en hel utredning! Det är ni som har haft den uppfattningen, för ni har aldrig satsat på dessa utredningar. Ni har aldrig någonsin satsat och gått till grunden med detta. Ni har haft den uppfattningen. Projicera inte den på oss! Vi utreder och jobbar med lagstiftningen hela tiden. Vi försökte lyfta upp det till er; ni hade chansen. I gamla Lagkommittén där jag satt lyfte vi upp detta, och vi tog chansen när vi fick det och startade en utredning och kostade på för att se hur de svagaste har det. Det var den ena delen.
Nu till barnen. Tyvärr är tiden inte mogen för det, men vi kan ta en annan växling. Om ni hade haft regeringsmakten hade siffrorna kanske varit 5 eller 7 procent. Vad vet vi om det?
Regeringens strategi är att inga barn ska beröras av vräkningar. Och det är viktigt, som det står i en motion, att bostadsrätter och villor ska ha samma status i dessa sammanhang. Vi jobbar hela tiden med frågan för att inga barn ska beröras.
När det gäller artikelskrivandet välkomnar jag en artikel där Jan Lindholm kan visa något faktiskt exempel på att vi låter enskilda människor hamna i kläm till förmån för systemen. Vi, däremot, har många exempel där ni stöttar system och enskilda kommer i kläm.