Herr talman! Jag skall inte ens låtsas att jag kan
den här frågan så väl som de två kvinnor som jag nu
debatterar med. De har lång erfarenhet av den här
frågan och mycket kunskaper. Det som jag kan säga i
dag är att vi naturligtvis måste avvakta arbetsgruppens
arbete. Jag vill inte gå in i några detaljer och föregripa
det arbetet, vilket också Görel Thurdin uttryckte för-
ståelse för.
Till att börja med vet jag att den här frågan åter-
igen var uppe på Världshälsoorganisationens möte
som pågår i Genève. Vi följer naturligtvis detta med
stort intresse, och där det behövs tar vi också en aktiv
del. Jag tycker att det allra viktigaste är att vi går före
på så sätt att vi kan tjäna som förebild, t.ex. interna-
tionellt. På det här området förbättrar vi alla våra
siffror och resultat.
Lagen är ju inte ett självändamål, och kan vi nå
bra resultat utan att lagreglera i varenda detalj så är
det att föredra. Men det är viktigt att samtidigt hålla
ögonen på just sådana företeelser som Barbro Wes-
terholm nämnde. Vad sker i det tidigare Östeuropa
och länderna där? Hur hittar man nya vägar som vi i
internationella fora behöver fästa ännu större upp-
märksamhet på och kontrollera på ett ännu bättre sätt?
Jag kan utan vidare säga att om det är något ytter-
ligare som Socialdepartementet kan göra, så skall vi
göra det. Här är ännu en entusiast för amning, så det
behöver ni i alla fall inte vara bekymrade över.