Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Det brukar sägas att sjöfarten är världens första genuint världsomspännande industri. Länge har fartyg varit det vanligaste och mest välkända sättet att transportera människor och gods. Även i dag är sjöfartens betydelse för näring och transporter stor. Så mycket som 90 procent av alla internationella godstransporter utförs med fartyg, och handeln mellan EU:s medlemsländer sker till 40 procent till sjöss.
Även den svenska sjöfarten är betydande. Av samtliga EU:s medlemsstater är Sverige det mest sjöfartsberoende landet. Hela 90 procent av vår import och export sker till sjöss. Därför säger det sig självt att det är viktigt att villkoren för sjöfarten i Sverige är de rätta. Det är viktigt att den svenska sjöfartsnäringen kan stå sig i konkurrensen mot omvärlden.
Den svenska sjöfartsnäringen är, som många har påpekat, känd just för sin kvalitet och sitt arbete kring miljö och säkerhet. Det är något vi ska värna och utveckla.
Det finns en stor kapacitetspotential inom den svenska sjöfarten. Medan järnväg och väg lider av viss kapacitetsbrist som kräver tid och pengar för att åtgärda har sjöfarten tvärtom mycket ledig kapacitet. Det är något man måste ta vara på.
Dessutom är sjöfarten ett på många sätt miljövänligt och energisnålt alternativ. Kan vi flytta över delar av transporterna från andra trafikslag till sjöfarten har vi mycket att vinna som samhälle, både för miljön och för att få effektiva transporter.
Det är dessutom så att svensk sjöfartsnäring skapar arbetstillfällen, bevarar ett högt sjöfartskunnande inom Sverige och ger oss möjlighet att bättre anpassa sjötransporterna efter de behov som vi har inom den svenska näringen.
Men det är viktigt att påpeka att det krävs ett brett angreppssätt för att få bukt med de utmaningar som svensk sjöfartsindustri står inför. Sjöfartsnäringen är beroende av - och förtjänar, skulle jag säga - långsiktiga spelregler och ett sammanhängande åtgärdspaket.
Det är därför som alliansregeringen har för avsikt att under 2012 presentera en samlad sjöfartsstrategi som på allvar tar itu med de olika och varierande utmaningar som sjöfartsnäringen står inför.
Jag vill samtidigt framhålla att alliansregeringen har gjort väldigt mycket på det här området. Till exempel presenterade regeringen 2010 ett åtgärdspaket med bland annat satsning på närsjöfart, mindre administration och färre regler, skattelättnader för landansluten el till fartyg med mera. Regeringen beslutade också i januari 2010 om en särskild utredning för att säkerställa det svenska näringslivets tillgång till effektiva och konkurrenskraftiga sjötransporter.
Till detta kommer allt arbete som sjöfartsbranschen själv gör och som också bidrar med viktiga inspel och underlag i de olika beredningsarbeten som pågår, till exempel det förslag till maritim strategi som Sjöfartsforum har tagit fram.
Men det är mycket som återstår för att stärka den svenska sjöfartsnäringen. Motionsbetänkandet som vi har framför oss tar upp en del av de frågorna.
Förutsättningar för svensk sjöfart tas upp i två reservationer. Det är viktigt att svensk sjöfart ges konkurrenskraftiga förutsättningar. Det pågår dock redan ett intensivt arbete här, och det kommer en strategi under 2012. Jag ser egentligen ingen anledning att föregripa den, för det behövs ett samlat grepp i de här frågorna. Jag tror att hela näringen och industrin längtar efter ett sammanhållet angreppssätt.
När det gäller inlandssjöfarten håller jag helt med om att det finns mycket vinster att hämta hem genom att kunna transportera mer gods och passagerare på vatten. I den kommande strategin kommer man att ha ett angreppssätt även när det gäller inlandssjöfarten. I Trafikverkets kapacitetsutredning framhålls just att möjligheten att använda vattenvägar bör ges större tyngd. Trafikverket föreslår också ett antal specifika satsningar för Vänersjöfarten, till exempel rörande Trollhättan och Göta älv. Det har dessutom redan gjorts vissa förbättringar, exempelvis när det gäller slussarna i Trollhättan.
Flera föregående talare har varit inne på de inre vattenvägarna. Regeringen tillsatte en utredning 2009 för att se över de här frågorna. Det är inte helt okomplicerat att införliva EU:s regelverk i svensk rätt. Det kräver noggrann analys. Förhållandena på våra stora sjöar skiljer sig också markant i ett sjösäkerhetsperspektiv från kanalfarten på Europas inre vattenvägar. Dessutom är både Vänern och Mälaren råvattentäkter för en stor del av Sveriges befolkning.
Transportstyrelsen har givit SMHI i uppdrag att beräkna signifikant våghöjd i Vänern för att kunna bedöma förutsättningarna för införande av detta regelverk. Även här tror jag att det finns många viktiga men komplicerade frågor att ta ställning till. Men, som sagt, förhoppningsvis kommer även den kommande sjöfartsstrategin att på ett eller annat sätt anknyta också till inlandssjöfarten.
Frågor som rör miljö och säkerhet är också mycket viktiga. Transportsektorn står för en stor andel av världens och Sveriges totala utsläpp, och det är viktigt att även sjöfartsnäringen bidrar till en grön omställning. Vår svenska sjöfart ligger glädjande nog redan ganska långt framme, men vi ska förstås fortsätta att vara internationellt ledande också på detta område.
Miljöfrågorna är, som ni alla vet, bäst lämpade för att behandlas i internationellt samarbete. Luftföroreningar, utsläpp och annan miljöförstöring av olika slag vet inga nationsgränser. De sprids genom luft och vatten oavsett var landgränserna går. Därför verkar Sverige aktivt inom olika internationella organ, bland andra EU, för att just främja ett aktivt miljöarbete.
Vi har dock gjort mycket på hemmaplan också. Regeringen lade 2010 fram skrivelsen
Åtgärder för levande hav
. Man har även tillsatt en utredning om föroreningar från fartyg. Det har skett en hel del olika arbeten under det gångna året, och det sker också en hel del forskning på området, där inte minst Sjöfartsverket är engagerat i olika internationella forskningssamarbeten som är oerhört viktiga.
När det gäller utsläpp av svaveloxider har IMO föreslagit en sänkning av gränsvärdet till 0,1 procent för bland annat Östersjöområdet. En viktig utgångspunkt för Alliansen är att också transportsektorn och sjöfartsnäringen måste göra sitt för att bidra till en grönare värld. Men samtidigt får konkurrensvillkoren inte snedvridas så att de missgynnar svensk sjöfartsnäring. Det gäller allt vårt miljöarbete. Hur mycket vi än späker oss själva i vårt närområde måste vi ändå hjälpas åt internationellt. Därför driver regeringen aktivt på för att man ska få samma krav på svavelnivåerna i hela EU.
Tonnagefrågan har också nämnts. Jag förstår att det finns en iver och en önskan om skyndsam hantering. Det har jag full förståelse för. Det finns nog många som står bakom det, men vi måste konstatera att det är en komplicerad fråga. Vad ska vi göra med den latenta skatteskulden? Ska vi bara efterskänka de pengarna till branschen? Och hur påverkas sjöfartsstödet om man inför tonnageskatt? Det finns en rad frågeställningar som måste lösas. Det är inget som man bara kan hasta fram.
Som svar på en skriftlig fråga i februari anförde finansministern att det ändå finns anledning att vidare utreda frågan om tonnageskatt och andra stöd till sjöfarten. Det har också en majoritet i skatteutskottet välkomnat. Det tycker jag att vi borde göra här också, och se fram mot att den här frågan kan få någon form av lösning. Men det är som sagt ingen enkel fråga, hur mycket man än skulle vilja det.
Avslutningsvis vill jag säga att sjöfartsfrågorna är oerhört viktiga för alliansregeringen och för Sverige. Mycket har gjorts, mycket görs och mycket kommer att göras för att stärka den svenska sjöfartsnäringens konkurrensförutsättningar och för att stoppa utflaggningen av svenska fartyg. Det är dock viktigt att påminna om frågans storlek och komplexitet. Ett verkningsfullt och seriöst arbete för att stärka den svenska sjöfartsnäringen kräver ett brett angreppssätt. Det kräver långsiktiga politiska lösningar och spelregler. Sjöfarten i Sverige är nämligen förtjänt av just detta, av seriösa, rättvisa och långsiktiga spelregler.
Därför kommer alliansregeringen att under 2012 presentera en samlad strategi för den svenska sjöfarten som ur olika aspekter tar itu med de utmaningar som återstår. Alliansen kommer att fortsätta att sätta frågan om sjöfartens konkurrensförutsättningar högt på dagordningen.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)