Herr talman! Det här är ett betänkande som handlar om sjöfarten. Jag är ny ledamot i trafikutskottet, och det här är min första debatt om sjöfartsfrågor.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 om förutsättningarna för svensk sjöfart.
Svensk sjöfart har en väldigt stor betydelse för Sverige som land. Inte minst har det under lång tid varit så att sjöfarten har haft stor betydelse för vår utrikeshandel.
Volymen är väldigt stor. Närmare 90 procent av utrikeshandeln går via fartyg till och från Sverige. Man kan också räkna i miljoner ton. Det är 200 miljoner ton som fraktas fram och tillbaka. Vi har en kust på 240 mil. Vi är alltså ett land med väldigt mycket vatten och väldigt stora förutsättningar för att också kunna bedriva en omfattande sjöfart.
Inte minst kan vi utefter Norrlandskusten se att sjöfarten kommer att få en allt större betydelse i det som nu sker i Sverige. Det är inte så att det enbart handlar om frakter i form av papper och trävaror, metall och liknande, utan gruvnäringen, som är en expansiv bransch i Sverige just nu, kommer att kräva stora investeringar i infrastruktur såväl inom järnvägstransporter som när det gäller hamnar för sjöfartstransporter. Sjöfarten kommer att få en allt större betydelse och det är oerhört viktigt med tanke på våra möjligheter att fortsätta att vara en nation med stor frihandel och möjligheterna för svenskt näringsliv att utvecklas.
Vi har i vår reservation också pekat på att Trafikverket har understrukit just att väldigt mycket av våra godstransporter framdeles kan skötas via sjöfart. Det finns väldigt mycket som talar för att sjöfarten kommer att få en fortsatt väldigt stor betydelse.
Jag kan också notera att regeringen i sin budgetproposition i höstas pekade på att sjöfarten kommer att ha stor betydelse i Sverige och att det kommer att vara så att en hel del av sjöfarten kommer att beflaggas med svensk flagg, men också av utländsk flagg.
Vi kan konstatera att det nu har gått ett antal år med en fortsatt utflaggning. Den är väldigt omfattande. Jag har debatterat den frågan ett antal gånger med finansministern som hela tiden har sagt nej till att införa tonnageskatt, som rederibranschen vill ha och som de fackliga organisationerna också vill ha. Trots tillkännagivande från riksdagen vid ett flertal tillfällen, såväl under den socialdemokratiska regeringsperioden som under de borgerliga regeringsåren, har man avsiktligt avstått från att lägga fram ett förslag om tonnageskatt.
Det är ganska intressant, för det som har hänt är faktiskt - jag tog fram uppgiften alldeles nyss - att det sedan tidigare omfattande statliga stödet till sjöfarten är starkt sjunkande, ska ni veta. År 2009 motsvarade det alltså nästan 2 miljarder. I den prognos som gäller för 2012 har det sjunkit med 600 miljoner kronor. Vad beror det på? Jo, det beror just på att det är en våldsam utflaggning.
Det är alltså färre och färre människor i Sverige som kan jobba på svenska fartyg. Det här reduceras successivt. Om den här utvecklingen får fortgå betyder det att vi som sjöfartsnation snart inte kommer att ha någon fjärrsjöfart att tala om, eftersom det går väldigt hastigt. Det här är en utveckling på bara några år. Jag är väldigt oroad, måste jag säga, över att regeringen så oerhört har nonchalerat denna fråga. Riksdagen har vid ett flertal tillfällen uttalat sig för att det måste komma ett förslag från regeringen här.
Jag kan notera att det i morgon kommer att föras en ny debatt i kammaren om just tonnageskatten, därför ska jag inte uppehålla mig så väldigt mycket ytterligare vid den. Jag kan bara konstatera att det återigen finns en borgerlig majoritet som inte vill vidta några aktiva åtgärder i form av ett tillkännagivande till regeringen om att tonnageskatten nu måste komma på riksdagens bord. Det har gått fem och ett halvt år sedan den utredningen var klar. Nu hänvisar man till att man nog ska utreda frågan igen. Det är tyvärr bara att förhala sakfrågan. Det beklagar jag verkligen och jag hoppas att jag kan få några kommentarer från mina kamrater i trafikutskottet kring just den frågan. Ni kanske kan påverka era vänner i regeringen till att inta en mer progressiv inställning när det gäller tonnageskatten. Det skulle vara viktigt för Sverige, så att vi får samma villkor som övriga länder i Europa.
Jag tänker uppehålla mig något ytterligare vid ett par frågor i vårt betänkande. Jag går nedåt så att säga och tar de mindre båtarna nu. Jag tänker på inlandssjöfarten, Vänersjöfarten, som också är en viktig del. Det har varit mycket debatt om betydelsen av att Vänersjöfarten kan få en roll i framtiden, speciellt i Västsverige. Inte minst för den industri som finns runt själva Vänern har den naturligtvis stor betydelse när det gäller transporter uppför och nedför Göta älv, som ett alternativ till vägtransporter framför allt.
Vi vet sedan tidigare att väldigt mycket av de transporter som tidigare gjordes med Vänersjöfarten numera också går på järnväg, men det finns fortfarande möjligheter att utveckla inlandssjöfarten. Då är det viktigt att det skapas förutsättningar för detta. Det finns en aktiv debatt i Göteborg och i Västra Götaland om vad det är för hinder som finns långsiktigt. Några hinder handlar naturligtvis om slussarna i Lilla Edet och Trollhättan. Det gäller att se till att de byggs ut, vilket vi också har markerat i vår reservation.
Men det handlar naturligtvis också om att förbindelser mellan Hisingen i Göteborg och fastlandet inte hindrar möjligheten till sjöfart på grund av broar som inte går att öppna och liknande. Det här är egentligen ganska intressant eftersom här finns saker som står i konflikt med varandra. Vi har ju ett väldigt stort behov av att öka järnvägstransporterna. Då måste det framdeles fungera med de broar som transporterna ska gå på över älven till Göteborgs hamn. Det har också väldigt stor betydelse, samtidigt som Vänersjöfarten måste få möjlighet att kommunicera genom Göta älv. Det betyder att man måste koordinera olika trafikslag så att det inte är något som hindrar de olika trafikslagen från att fungera i den miljön. Vi har också pekat på det i den reservation vi har i de här frågorna i betänkandet.
Det tredje jag tänker nämna handlar om register för fritidsbåtar. Jag har själv fritidsbåt och träffar väldigt många människor som är ute på sjön med dessa små båtar. Det är väldigt förvånande att det fortfarande är så att man inte har ett registermärke på båten som syns tydligt, inte minst med tanke på sjösäkerheten, de stölder som sker och liknande. Genom att båtarna var registrerade skulle man på ett enklare sätt kunna hantera de sakerna. Självklart ska det vara självfinansierat, vilket vi också pekar på i vår reservation. Här har vi ett väldigt starkt stöd från olika branschorganisationer, inte minst Sjöräddningssällskapet, polisen, Kustbevakningen och liknande. Ändå visar det sig att den borgerliga majoriteten inte är intresserad av att införa ett båtregister. Det är mycket förvånande med tanke på att det skulle kunna ha en ganska stor betydelse för fritidsbåtarnas möjligheter att vara med i ett mer aktivt sjösäkerhetsarbete, men också för att förhindra stölder och de aktiviteter som pågår på det området.
Med det har jag yrkat bifall till reservation nr 1.
(Applåder)