Herr talman! Vi behandlar återigen sjöfartsfrågor, och jag kan direkt be att få instämma med den första talaren som var uppe här i dag som nämnde märkligheten med tonnageskatten. Den hittar jag också under gamla beslut som samlar damm i riksdag och departement.
I den första delen av betänkandet som handlar om förutsättningarna för svensk sjöfart påpekas att det för närvarande pågår ett omfattande beredningsarbete på området och att regeringen avser att senare under året redovisa en sjöfartsstrategi i syfte att främja svensk sjöfart.
Nåväl. Vi kan väl då se det här betänkandet som en förpostfäktning för dem som har lite egna idéer angående förutsättningarna.
Vad som gör mig lite bekymrad för fortsättningen är när jag läser om tonnageskatten, som efter fem år inte har blivit av. Det står att en utredning ska få i uppgift att utreda inte bara tonnageskatt utan även hela systemet av stöd till sjöfarten. Sjöfartsnäringen är i dag en skattemässigt gynnad bransch, anser regeringen.
Jag tycker inte att det lovar speciellt gott. Om det hade varit på det sättet att man var skattemässigt gynnad, hur förklarar vi då de utflaggningar som sedan ett antal år tillbaka har satt fart och i slutändan riskerar att förgöra hela den svenska handelsflottan? Det är en del som kräver förklaringar. Men vi har väl inte annat att göra än att avvakta vad regeringen har att komma med beträffande förutsättningarna.
Angående dem har jag ändå tagit mig friheten att väcka en motion där en del av sjöfartsnäringarna tas upp, och det är de som inte sysslar med transport av gods eller passagerare. Där kan vi konstatera att man tidigare var förhindrad att behandla bidragen till dem som sysslar med annat, till exempel undersökning av havsbotten, kabelläggning, konstruktionsarbeten etcetera. Det finner jag vara diskriminerande.
Nu har förordningarna ändrats, inte minst från EU-håll, så det skulle alltså vara fullt möjligt att behandla denna gren på ett rättvist sätt. Jag har tagit del av skrivelser där parterna inom sjöfartsnäringen, såväl rederierna som facken, gemensamt går ut och begär att det ska göras en sådan ändring att man anpassar till de nya regler som har tillkommit. Det är också min förhoppning att så ska ske.
Därför vill jag, herr talman, yrka bifall till reservation 2 från Sverigedemokraterna under punkt 1.
I övrigt har vi tittat lite vidare på särskilda infrastrukturåtgärder under punkt 6. Trelleborgs hamn är Östersjöns största järnvägshamn. Även Europeiska kommissionen lyfter fram hamnens betydelse och har även utpekat Trelleborgs hamn som en av de prioriterade hamnarna i det europeiska stomnätet. Vi sverigedemokrater välkomnar detta.
Däremot har man ytterligt stora investeringar framför sig, och de pågår just nu. Jag var där nere för några veckor sedan och tittade på dem. Jag tycker inte att det är rimligt att Trelleborgs kommun ska gå i borgen för dessa låneförpliktelser. Det handlar alltså om miljardaffärer. Här menar vi att staten skulle kunna ta ett ekonomiskt ansvar för denna utbyggnad i form av en borgen.
En annan reservation vi har gäller sjöfartens stora betydelse för turistnäringen i Östersjön. Där bedrivs bland annat färjetrafik mellan Gotland och Grankullavik på Öland som har varit mycket uppskattad. Även där har man stora behov av att göra någonting. Inloppet till Grankullavik är mycket smalt och trångt, och det har medfört inställda turer och annat. Här borde vi kunna få fram ett riktat stöd.
Regeringen har aviserat sin avsikt att under mandatperioden återkomma med förslag till nytt infrastrukturbeslut, och jag tycker att det är viktigt att man då tar med de angelägna satsningar som jag här har redovisat.
Jag ber därför att få yrka bifall även till reservation 7 under punkt 6.