Herr talman! Jag lyssnade med visst intresse på Lars Tysklinds anförande och konstaterar att det finns en ganska stor uppslutning kring att vi måste ha en svensk sjöfart. Lars Tysklind betonar det i sitt anförande.
Det är bara det att väldigt mycket av det vi pratar om här handlar om att skapa förutsättningar för den svenska sjöfarten så att den får möjlighet att utvecklas i Sverige. Som jag uppfattar det innebär det att vi måste få fler svenska fartyg med svensk besättning som transporterar alla våra varor till och från Sverige. Det måste vara det vi pratar om.
Men utvecklingen är den motsatta. De åtgärder som Lars Tysklind har varit med och fattat beslut om har inte fått den effekten, utan det har blivit sämre. Det är färre båtar. När man tittar på hur sjöfartsstödets utveckling har varit så ser man att det är en väldigt kraftig nedgång.
Jag kan notera att finansministern har sagt nej till tonnageskatten, som har varit en viktig fråga som har debatterats under flera år. Han vill inte införa tonnageskatt i Sverige, trots att man har det i andra länder och att svensk sjöfart därför inte har likvärdiga konkurrensvillkor. Vi är tydligen överens om att det är så.
Nu minskar stödet. Då kommer finansministern i det läget att det kostar mindre i dag. Då kanske man ska se över det här igen bara för att det är en lägre kostnad. Men det kan väl ändå inte vara så finurligt, utan man måste väl inse att om man inför tonnageskatt så kommer det att innebära att vi får fler båtar till Sverige, och då kommer sjöfartsstödet att bli mer omfattande och kosta mer pengar. Det är ju positivt i sig, eftersom vi vill ha en svensk sjöfart som kostar mer. Eller är det här ett uttryck för besparingsiver på den borgerliga kanten?