Fru talman! Ingrid Näslund har frågat om jag är
beredd att verka för att religionsämnet förblir ett obli-
gatoriskt kärnämne för alla gymnasieelever.
Ingrid Näslund påstår att regeringen i utveck-
lingsplanen för förskola, skola och vuxenutbildning
föreslagit att religionsämnet skall förlora sin status
som kärnämne i gymnasieskolan. Vad regeringen
faktiskt har sagt är, att en utredning bör göras av kon-
sekvenserna av att utnyttja den sammanlagda omfatt-
ningen om 90 gymnasiepoäng i de tre kärnämnena
religionskunskap, naturkunskap och estetisk verksam-
het för att studera antingen ett av dessa ämnen eller
ämnet historia.
Självfallet varken kan eller vill jag föregripa resul-
tatet av ett sådant utredningsarbete.
Ingrid Näslund säger att religionsämnet som en
del av blocket med samhällsorienterande ämnen i
grundskolan vid flera tillfällen har förlorat mark i
form av nedskärningar av timtalet och när det gäller
innehållet. Hon frågar på vilket annat sätt jag tänkt
försäkra mig om att eleverna får den nödvändiga
kunskapen om sitt eget kulturarv och den omvärlds-
kunskap vårt internationaliserade samhälle kräver.
Religionskunskap är ett eget ämne med egen
kursplan och följaktligen särskilda mål som skall
uppnås respektive strävas mot. Det är resultatet av
undervisningen, dvs. frågan om målen och inte tiden
för undervisningen i ett ämne, som är central i en mål-
och resultatstyrd skola. I utvecklingsplanen har rege-
ringen redovisat sin avsikt att stärka kvaliteten i sko-
lan.
Läroplanerna anger den värdegrund som skolan
skall vila på och ger på så sätt utgångspunkten för
skolans arbete med normer och värderingar. Lpo 94
slår fast att skolan har en viktig uppgift när det gäller
att förmedla och hos eleverna förankra de värden som
vårt samhällsliv vilar på. Förtrogenhet med Sveriges
kultur och historia skall befästas genom undervisning
i många av skolans ämnen. Läroplanen anger som en
av skolans huvuduppgifter, att undervisningen i olika
ämnen skall behandla de etiska perspektiven och ge
en grund för och främja elevernas förmåga till per-
sonliga ställningstaganden. På motsvarande sätt anger
läroplanen att ett internationellt perspektiv är viktigt i
undervisningen.
Ingrid Näslund frågar även hur jag har tänkt mig
att öka förståelsen för de invandrare som har en annan
religion än vår och deras förståelse för vårt sätt att
tänka i etiska frågor. Slutligen frågar hon hur jag har
tänkt mig att kompensera den kunskapsförlust som,
enligt hennes uppfattning, blir följden för de elever
som inte väljer religionskunskap.
Läroplanen anger tydligt att skolan skall främja
förståelse för andra människor och förmåga till inle-
velse. Stor vikt fästs vid undervisningens etiska di-
mension. Alla vuxna i skolan måste vara förebilder
genom att själva följa och tillämpa våra gemensamma
etiska normer i det vardagliga skolarbetet. Genom att
elever med olika bakgrund, erfarenheter, kulturer och
sociala tillhörigheter undervisas tillsammans i vår
svenska skola ges goda förutsättningar för dem att
utveckla ömsesidig förståelse för varandra.
Den kunskapsförlust som skulle kunna uppstå ge-
nom att tre kurser om totalt 90 gymnasiepoäng inte
blir obligatoriska, bör vägas mot den fördjupade kun-
skap som kan vinnas genom att eleven i stället, inom
ramen för 90 gymnasiepoäng, får tillfälle att ägna sig
åt ett ämne som bygger på frihet att välja kurs inom
ett av fyra områden. Av utvecklingsplanen framgår
dock att regeringens avsikt är att utforma kärnämnena
så att de ger de medborgerliga kunskaper som behövs
för framtida samhälls- och yrkesliv. Detta är ett ex-
empel på sådana överväganden som bör ske i en ut-
redning av konsekvenserna av en eventuell förändring
av gymnasieskolans 30-poängskurser.