Herr talman! Det är intressant att handelsministern faktiskt inte bemöter mina och andras farhågor om att man faktiskt går in och stämmer i förebyggande syfte för att försöka hindra implementering av lagstiftning eller lagstiftning som kan leda till förluster. Det var faktiskt det som det handlade om här. Det är det som är intressant, och det är det som är den stora faran, även om de företag som har stämt stater kanske skulle förlora i vissa av dessa fall. Det är det som är saken.
Jag har denna gång specifikt frågat om demokratiaspekterna av TTIP. Det var därför som jag ställde frågan till just demokratiministern, eftersom detta är så mycket mer än en handelsfråga. Självklart måste även till exempel Miljödepartementet involveras med tanke på den kritik som har framförts och de följder som det kan bli. Därför undrar jag om handelsministern kan utveckla lite mer hur dialogen har förts inom regeringen och med sakkunniga från andra departement om andra aspekter än handel.
Beträffande dialog om avtalet utanför regeringskretsarna välkomnar jag att regeringen har anordnat ett seminarium om TTIP. Men tyvärr är det bara att konstatera att det finns en enorm slagsida när det gäller vilka intressen regeringen väljer att bjuda in och låta komma till tals. Återigen premierades ekonomiska särintressen på bekostnad av miljö- och medborgarrättsorganisationer, och det duger inte. Det är precis samma problem med det föreslagna regulatoriska rådet. Det är inte bestämt, men det är föreslaget av EU-kommissionen. Där skulle faktiskt näringslivsintressena få ingå, men alla andra intressenter skulle komma in långt senare. Det tycker jag är problematiskt.
Vidare hänvisar statsrådet till kommissionens initiala bedömning och menar att TTIP kan få positiva konsekvenser för klimatet. Men det förslag som rör energiavsnittet i avtalet som nyligen läckte ut ger en helt annan bild. EU vill nämligen lätta på de nuvarande amerikanska reglerna gällande energiexport och således importera exempelvis olja och naturgas i stora mängder från USA, vilket inte bara skulle öka oljeborrningen och användning av frackning i USA utan också hota framväxten av förnybara alternativ inom EU. Detta skulle förstås kunna få katastrofala konsekvenser för klimatarbetet och miljön såväl här som i USA. I den rapport som har beställts av EU-parlamentet betonas också att man i kommissionens konsekvensanalys inte beaktat avtalets effekter på en mängd andra miljöområden.
Återigen säger statsrådet att TTIP syftar till att ta bort onödiga handelshinder och inte ska leda till att vi gör avkall på våra höga krav inom områden som miljö, livsmedel, djur, hälsa och konsumentskydd. Men detta går inte ihop med de siffror som regeringen kommunicerar om avtalets effekter och som bygger på att varenda politiskt påverkbart handelshinder som finns ska tas bort. Men det överensstämmer med EU-kommissionens retorik kring avtalet i stort och konsekvensen för demokratiska principer. Å ena sidan säger man att parternas rätt att reglera ska respekteras, å andra sidan lägger man fram förslag som kommer att leda till att just den rätten urholkas. Statsrådet får gärna förklara för mig vilka regler som syftar till att värna människor och miljö som hon tycker är onödiga.
Men om det är som statsrådet säger, att hon inte vill urholka våra demokratiska principer eller för den skull våra krav inom miljö-, djurskydds- och konsumentskyddsområdet och liknande får hon rimligen göra avkall på de ekonomiska effekter hon normalt talar om. I detta fall står eventuell tillväxt mot demokratiska principer och miljöskydd. Statsrådet kan inte få båda.
Jag vill även gärna passa på att återkomma till frågan om handelsavtalet som EU förhandlar med Kanada, CETA. Jag undrar om statsrådet, i det fall hon kommer att vara i position att göra så, avser att verka för att EU och Sverige inte ingår detta avtal om det innehåller den mekanism för investeringsskydd, ISDS, som vi nu har debatterat och vars negativa konsekvenser för demokratiska processer illustreras av de exempel som jag nämnde i mitt första anförande.