Äldrepolitik

Fru talman! Betänkandet SoU7 innehåller ett stort

antal motioner, yrkanden och reservationer. Ingen kan

säga annat än att det finns ett uppriktigt engagemang i

de frågor som rör äldres situation, och även om me-

ningarna i många viktiga frågor skiljer oss åt finns det

mycket som vi är överens om.

Jag vill redan nu, fru talman, meddela att vi mode-

rater naturligtvis ställer oss bakom samtliga våra

reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall

endast till reservation 1.

I diskussionen kring de äldres situation omnämns

äldre ofta i termer av våra äldre. Detta är ett exempel

bland många som visar på ett omhändertagande som

grundar sig på ett ovanifrånperspektiv och en besser-

wissermentalitet. Ett annat exempel på detta är att

frågor kring äldres del i samhället omnämns i ett eget

avsnitt, som i detta betänkande. Inte är man, fru tal-

man, en person dagen innan man fyller 65 år och en

annan person dagen efter. Inte heller behöver det

skilja på förmågan, viljan och kunnandet. Många

äldre har det svårt på grund av sjukdom, isolering och

brist på pengar, men det har också många andra i

samhället i dag. Och det är inte bara äldre som köper

läkemedel på avbetalning.

Att allas kunskap, erfarenhet och kompetens tas

till vara och att vardagsbesluten flyttas till också de

äldres köksbord är en medmänsklig rättighet och

skyldighet. Delaktighet, medbestämmande och bruka-

rinflytande är vackra ord som finns i det här betän-

kandet. Men jag oroar mig lite för att dessa ord sna-

rast betyder halva löften och endast inbjuder till en

halvkvävd öppenhet, eftersom förutsättningarna och

debattreglerna begränsas av politiker.

Det allmännas viktigaste uppgift måste i stället bli

att underlätta också för äldre att fatta sina egna var-

dagsbeslut men samtidigt garantera att också de som

inte kan föra sin egen talan eller fatta egna beslut

säkras ett lika värde. Det handlar om vilken tilltro

man sätter till människors förmåga.

Att då lägga ett yrkesförbud genom att åldersdis-

kriminera är inte att öka respekten för äldres förmåga.

Det gör inte politiker trovärdiga att å ena sidan kämpa

för lika värde före och efter pensionsdagen och å

andra sidan besluta att kollektivt förneka en viss

grupp, t.ex. läkarna, att vara verksamma efter 65 års

ålder.

Fru talman! Allas rätt att fritt välja var man vill bo

inkluderar också dem som har behov av vård och

omsorg. Kommunernas lagtrots här och på andra

områden som gäller stöd och hjälp kan inte accepte-

ras. Lagen är till för att efterlevas. Jag är väl medvet-

en om att vissa kommuner är mer attraktiva boende-

kommuner än andra, ofta beroende på upplevd högre

kvalitet eller vårdform. Därför måste utvecklingsar-

betet inom äldreomsorgen påskyndas inom alla kom-

muner.

Många äldre, speciellt de som är över 80 år, behö-

ver en stor del av vår vård och omsorg. Efter pen-

sionsöverenskommelsen måste det nu komma en ny,

bred uppgörelse över partigränserna, ett slags ekono-

misk vårdgaranti, som ser till att det alltid finns peng-

ar till vård och omsorg: en reform som ersätter da-

gens landstingsskatt, är solidariskt finansierad - var

och en efter sin betalningsförmåga - och som omfat-

tar alla. Vården är förtjänt ett bättre öde än att förlita

sig på nedläggning av försvaret för att kunna överle-

va. Vad skall offras nästa gång?

Vi måste i stället få ett hållbart system som också

äldre kan lita på över tiden. Dagens kris kan annars

komma att framstå som en vårbris vid den äldreboom

som prognostiseras en bit in på 2000-talet. Ett exem-

pel som kan åskådliggöra sårbarheten i dagens system

är att se på antalet förvärvsarbetande per 75-åring. År

1970 fanns det elva förvärvsarbetande personer per

75-åring. I dag är vi nere i sex. När den verkliga äld-

reboomen kommer år 2020 finns det bara fyra för-

värvsarbetande personer kvar per 75-åring som skall

försörja både sig själva och oss. Bäva månde våra

barn och barnbarn.

Vi måste också finna ett system som tillåter även

äldre att ta vårdpengar med när man byter boendeort

eller söker vård på annat håll. Då finns det heller

inget incitament för någon kommun att vägra äldre

vårdbehövande som vill byta kommun att få den

omsorg som behövs, eftersom man också får den

ekonomiska kompensation som behövs för att ge den

goda vården och omsorgen.

I de särskilda boendeformerna finns det nu allt

sjukare personer, som behöver alltmer vård och om-

sorg, medan alltfler i det egna boendet får allt mindre

av insatser och stöd. Under tidigare år var hemtjäns-

ten en väl utbyggd service som underlättade för

många äldre. Nu finns snart inte denna hjälp att få,

speciellt inte om det handlar om mindre insatser.

Gårdagens hemtjänstpersonal var den extra kraft

och handräckning som behövdes. När nu vi modera-

ter, liksom övriga borgerliga partier, vill göra det

möjligt för många att åter få hjälp och dessutom till

en lägre kostnad genom en skattesubvention kallar

vissa partier denna hårt arbetande och viktiga perso-

nalgrupp för pigor. Undrar vad hemtjänstens personal

tycker om den benämningen.

Fru talman! Problemet med gränsdragning och re-

virtänkande inom verksamheterna har också gjort att

många har farit illa mellan olika huvudmän. När nu

alltfler kommuner tar över den avancerade hemsjuk-

vården måste det ske på ett genomtänkt sätt, där varje

del i kedjan håller för påfrestningen. Kvaliteten skall

inte bara mätas vågrätt utan också lodrätt för att på så

sätt garantera kvaliteten i vården. Som sjuk och or-

keslös måste jag kunna lita på hög tillgänglighet och

bästa tänkbara vård. Det måste alltid finnas en säng

för mig på sjukhuset om jag blir sämre och om jag

behöver mer hjälp än jag kan få i min hemmiljö.

Reformer måste gå hand i hand. Smärtlindring, vård i

livets slutskede, tillgång till medicinsk kompetens

och hjälpmedel är nödvändiga delar av vården som

måste kunna garanteras också äldre.

Det finns naturligtvis också andra samhälleliga

faktorer som påverkar behovet av vård och omsorg.

Det handlar om de stora och viktiga insatser som alla

anhöriga gör, ofta utan att deras situation uppmärk-

sammas.

Vid behandlingen av den nationella handlingspla-

nen för äldrepolitik för snart ett år sedan föreslog

utskottet att regeringen borde överväga en tydligare

lagreglering av anhörigstödet. Detta uppdrag har nu

getts till en utredning som skall redovisa sitt arbete i

maj 1999. Vi moderater förväntar oss naturligtvis

mycket av denna utredning och dess förhoppningsvis

välvilliga inställning till anhöriga och deras utsatta

situation.

Värdefulla insatser görs också genom alla frivilli-

garbetare, som många gånger arbetar i det tysta utan

större uppmärksamhet och utan ekonomiskt stöd.

Också denna resurs måste uppmärksammas och vär-

desättas.

Till sist, fru talman, handlar äldrepolitik inte bara

om vård. Det handlar också om ett friskt och aktivt

liv, om möjligheterna att bibehålla hälsan och kunna

leva ett gott liv. Det handlar om att jag som äldre ges

möjlighet att leva mitt liv på mitt sätt, vare sig jag är

frisk, sjuk eller gammal. Detta måste vi politiker

hjälpa till med. Det är att visa verklig respekt.

Tack!