Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
hemställan i socialutskottets betänkande 7. Betänkan-
det omfattar ett antal motioner från allmänna mo-
tionstiden.
Innan jag går in på mitt anförande vill jag bara sä-
ga att det känns helt fantastiskt att som en av de tio
65-plussarna i riksdagen få stå här i dag och föra de
äldres talan.
Jag skall också säga att vi socialdemokrater ju har
gått in för varannan damernas, vilket jag tycker har
varit jättebra. Min önskan är ju att det inte får dröja
för länge innan man kanske kan ha som mål att var
tionde riksdagsman skall vara 65-plus, eftersom mer
än 18 % av landets medborgare är 65-plussare.
Sedan skall jag läsa upp några som jag tycker
borde vara självklara vägledande krav i alla samman-
hang i det här huset och i Sverige över huvud taget.
Äldre måste vara delaktiga på samhällets alla
plan. Det är viktigt att de äldre i vårt samhälle får
vara med och bestämma. Därför måste äldre behand-
las som de experter som de faktiskt är. Äldres syn-
punkter skall inte bara finnas med när vi fattar beslut
utan också i vardagen. Som sagt var, detta borde vara
självklara krav.
Jag som har varit med så länge och arbetat med
äldrefrågor tycker att den nationella handlingsplan
som riksdagen antog för nästan ett år sedan är väldigt
bra. Den handlar ju på kort sikt om att man skall
komma till rätta med de tyvärr många brister som vi
har i äldreomsorgen. Men på längre sikt handlar ju
den planen om att man skall anpassa samhället till en
helt ny befolkningssituation, och det är ju en väldigt
viktig uppgift.
Handlingsplanen håller nu som bäst på att imple-
menteras ute i kommunerna. Och det är för tidigt att
ännu kunna se hur bra detta har gått.
Många av de reservationer som finns i dagens
betänkande har ju stor beröring med handlingsplanen.
Därför skall jag mycket kortfattat beröra något av
innehållet.
Först och främst tycker jag att det måste sägas att
det är mycket glädjande att vi i Sverige har en så
långtgående samsyn när det gäller äldreomsorgen.
Flertalet partier anser ju att äldrevården skall vara
demokratisk, finansieras solidariskt och vara till-
gänglig efter behov. För att våra nationella mål för
äldrepolitiken - ett bra samhälle för de äldre - skall
kunna förverkligas krävs det ju att vi använder resur-
serna solidariskt.
Vi anser ju att alla människor har lika värde. Där-
för har vi ett gemensamt ansvar att skapa ett gott
samhälle för oss alla i Sverige och därför skall vi
tillsammans finansiera vården och omsorgen. Var och
en skall få hjälp och stöd efter behov, oberoende av
den personliga ekonomin och den sociala bakgrun-
den.
Vår äldrepolitik handlar, som jag alldeles nyss sa-
de, dels om långt syftande planer, in i nästa sekel,
dels om attityder och inflytande. Naturligtvis gäller
det i särskilt hög grad vården och omsorgen samt
strävan att komma till rätta med de svagheter som
trots allt finns på många håll.
Vi vill ju att gamla människor skall få den vård
och omsorg som de behöver och att de skall kunna
känna trygghet. Det här med trygghet är oerhört vik-
tigt. En förutsättning för att man på äldre dar skall
kunna känna sig trygg är att man kan lita på att vår-
den har en god kvalitet. Därför menar jag att kvali-
tetssäkring är ett måste.
Att vi har en bra äldreomsorg i Sverige tycker vi
nog alla men den kan bli bättre. Svagheterna måste
rättas till. Det gäller då detta med personal. Vi behö-
ver mera personal och vi behöver bättre utbildad
personal: Men framför allt behöver vi en samverkan
mellan kommuner och landsting.
Jag tycker att man nu faktiskt på ett hoppingivan-
de sätt har tagit tag i de här frågorna, i synnerhet när
det gäller samverkan. Samtliga landsting håller på att
utverka samverkansavtal. Man har också lovat att
arbeta för att det skall finnas läkare i fråga om det
särskilda boendet - detta är oerhört viktigt - så att det
finns en person som har ett helhetsansvar för den
medicinska vården, vårdplaneringen, vårdkedjorna
och handledningen av personalen.
När det gäller kvalitetssäkringen, som det har ta-
lats om en del i dag, arbetar Socialstyrelsen med sina
allmänna råd. Man har också konferenser. Socialsty-
relsen och länsstyrelserna har dessutom fått 20 miljo-
ner kronor extra för att förstärka och intensifiera
tillsynen och vården av äldre och funktionshindrade.
Det är också glädjande att man på flera håll i lan-
det utvecklar mellanvårdsformer där kommuner och
landsting delar på ansvaret för betalningen av medi-
cinskt färdigbehandlade patienter på sjukhusen som
behöver ytterligare vård innan de kan återvända till
det egna hemmet eller till det särskilda boendet.
Jag vill än en gång poängtera att för mig är sam-
verkan mellan kommunerna och landstingen en förut-
sättning för en bra äldreomsorg. Vi vet ju att utan
samverkan är det väldigt mycket av de goda intentio-
nerna som inte förverkligas. Men, som jag tidigare
sade, vi behöver också pengar. Nu har vi genom de
s.k. Perssonpengarna anslagit medel som särskilt skall
satsas på vård och omsorg. Dessutom har vi de peng-
ar som Socialdemokraterna och Centerpartiet kommit
överens om att använda till en nivåhöjning och som
skall specialdestineras till vården/omsorgen. Det
handlar om 4 miljarder kronor under åren 2002-2004.
Jag är faktiskt övertygad om att alla de här insat-
serna kommer att få åsyftad verkan. Jag litar på vår
personal, som ju gör ett fantastiskt jobb för oss gamla
trots att man många gånger arbetar under svåra för-
hållanden och hög stress.
Med mer resurser, en bättre samverkan och en
tydligare arbetsledning tror jag faktiskt att svensk
äldreomsorg även i framtiden har alla förutsättningar
att bli bäst i världen.
Fru talman! Jag skall bara säga några ord till om
attitydfrågorna, som jag menar har en avgörande
betydelse för de äldres situation. Det är oerhört vik-
tigt att man under äldreåret lyfter fram attitydfrågorna
och att man på olika sätt belyser dem. Vi vet att ne-
gativa attityder i hög grad påverkar bemötandet av
hela äldregruppen - från de äldre i arbetslivet till de
gamla i vården. Därför är det en nyckel till en bra
äldreomsorg i framtiden att vi får en förändring åt det
positiva hållet när det gäller attityderna till äldre och
till åldrandet.