Fru talman! När det gäller mitt svar till Eva Jo-
hansson om regionalpolitiken och regionalpolitikens
uppgifter vill jag säga att vi i vårt land har skillnader
mellan individer. Vi har skillnader mellan stadsdelar.
Vi har skillnader mellan olika delar i en region och vi
har skillnader mellan regioner. Politiken är till för att
utjämna och minska dessa skillnader. Dessutom har
politikens olika delar olika arbetsuppgifter.
Jag vill nog säga att regionalpolitiken är en rätt
liten del av den totala politiken. Exempelvis bostads-
politiken är ju betydligt mer omfattande än den lilla
regionalpolitiken. Jag vill göra klart att regionalpoliti-
kens roll är att ge regionerna ungefär samma förut-
sättningar. Regionalpolitiken kan aldrig överta uppgif-
ten att också inom regionerna fördela resurserna
jämnt. Det skulle leda till att inte en krona blev kvar
till de hårdast utsatta regionerna i Sverige. I den me-
ningen är jag alltså i verklig mening sektorsföreträda-
re. Jag anser att regionalpolitiken skall användas för
att utjämna skillnader mellan regionerna.
Sedan är jag den förste att konstatera - det ser jag
som utanförstående väldigt tydligt - att klyftorna i
Stockholmsområdet är större än i någon annan del av
landet. Ansvaret vilar tungt på oss som är politiskt
aktiva, men vi skall komma ihåg att Stockholmsregio-
nen också är den rikaste i landet. Det är alltså inte så
att vi behöver ta resurser från Gotland, Dalarna,
Småland, Östergötland och andra delar av landet för
att åstadkomma en utjämning av skillnaderna i Stock-
holmsområdet.
Framför allt måste varje region själv klara att för-
dela resurserna på ett rättvist sätt, och för det kan det
ju behövas politiska instrument. Det kan behövas att
riksdagen och regeringen ger Stockholmsbefolkning-
en de verktyg som den behöver för att fördela resur-
serna på ett rättvist sätt. Det är dock viktigt att komma
ihåg att det då gäller den rikaste regionen med de
största klyftorna. Det är för mig som socialdemokrat
otillfredsställande, och problemet löses bäst genom att
vi ger befolkningen i Stockholmsregionen verktyg för
att åstadkomma utjämningen.
Detta var svaret på frågan om regionalpolitiken.
Den andra gällde storstadspolitiken. Jag menar att det
behövs en tydligare storstadspolitik. Jag delar därvid-
lag Eva Johanssons uppfattning. Denna politik måste
utformas framför allt av storstadsbefolkningarna själ-
va. Jag anser att ambitionen hos dem som utformar
den politiken måste vara att vända sig till staten för att
få de verktyg som behövs för att åstadkomma en ut-
jämning av de resurser som finns i den egna regionen.
Det är så politiken måste utformas. Resurserna finns i
regionen, men problemet är att de fördelas ojämnt.
Låt mig sedan om Posten säga att jag inte tycker
att det är bra att den övervältrar dessa kostnader på
kommunerna. Jag kan berätta för Eva Johansson att
jag för mer än 15 år sedan som kommunalpolitiker
var tvungen att låta kommunen ta över Postverkets
kostnader för att se till att befolkningen i min hem-
kommun fick tidningen en gång i veckan. I den ned-
dragning som nu sker, under stark bevakning från
medierna, uppmärksammas denna kvalitetsförsäm-
ring, och det glädjer mig att så sker. Jag tycker att det
är bra att vi tar upp en ordentlig diskussion om vår
postservice.