Fru talman! I vissa avseenden har näringsminis-
tern naturligtvis rätt i att säga att Stockholm är en rik
region. Här finns många företag. Här finns många
som definitivt hör till höginkomsttagarna. Men här
finns också många människor som definitivt hör till
dem som har det allra svårast. Utslagningen är tydli-
gare. Jag tror också att näringsministern nämnde tidi-
gare att klyftorna är större och tydligare än på något
annat ställe.
Om vi hade effektiva medel att föra över resurser
från det som brukar kallas den privata marknaden till
det jag menar är en viktig del i att göra livet bra att
leva för alla, vanlig vardaglig service och trygghet,
vore bilden riktig. Jag menar att politiken skall an-
vändas för att utjämna livsvillkoren för människor,
alldeles oberoende av var någonstans de bor.
Än en gång: Jag är inte ute efter att ta en enda
krona från vare sig glesbygden i Piteå eller någon
annan glesbygd. Här handlar det om att använda sam-
hällets resurser på ett vettigt sätt. Kanske vore det en
väg att gå, men jag har inte fått något svar, att se till
att all statlig verksamhet får ett tydligt uppdrag när
det gäller att dra i denna riktning. Detta skall ske i
stället för att lägga ned service i de svagaste område-
na, men behålla service i de områden som är starka.
Här syns detta tydligt, eftersom dessa områden inte
ligger så långt från varandra. Människor jobbar på
samma ställen, träffar varandra och får kunskap om
dessa saker.