Fru talman! Jag vill först tacka näringsministern
för svaret.
Den här interpellationen tar självklart inte sikte på
att ta pengar från glesbygdsstödet eller att använda
samma metoder som man där arbetar med. Storstads-
problematiken, som jag har tagit upp i min interpella-
tion, är av annan beskaffenhet och kräver sina speciel-
la lösningar. Men det krävs insatser för att komma till
rätta med den.
Jag har ställt interpellationen till näringsministern
mot bakgrund av min syn på regionalpolitik. Det är
vårt sätt att bidra till att göra livet gott för de männi-
skor som lever i bygder som av en eller annan anled-
ning inte själva, på rent marknadsmässiga grunder -
det är det som brukar vara utgångspunkten för vad
man betraktar som egen styrka - orkar upprätthålla en
rimlig service. Sådana bygder finns det både i gles-
bygd och i storstad. Jag tycker att vår regionalpolitik,
oavsett om det är glesbygdspolitik eller storstadspoli-
tik, skall vara till för att tillförsäkra alla människor en
hyfsad grund för att ordna ett bra liv, för att jämna ut
förhållandena.
Storstadspolitiken saknar den tydlighet och de mål
som glesbygdspolitiken har hunnit mejsla ut. Det är
många parter som måste samverka för att livet skall
bli gott i t.ex. Stockholms förorter. Det är en ganska
ny företeelse. Dessutom ändras den ständigt. Stock-
holms förorter ser inte likadana ut nu som för 25 år
sedan eller ens för 10 år sedan. Problemen ändras.
Såvitt vi kan märka nu blir de alltmer segregerade
eller kanske t.o.m. alltmer segregerande. De driver
själva fram en segregation.
Kommunerna gör i dag stora insatser för att beva-
ra service och livskraft i de här bostadsområdena. Jag
tycker att statens alla insatser borde finnas med och
bidra, men också naturligtvis privata. Men för att det
skall vara möjligt tror jag att det är nödvändigt med
tydligare mål, en tydligare storstadspolitik.
Näringsministern nämner de pengar i budgeten,
och som även kommer att finnas kvar i budgeten, som
riktas till områden som är mycket invandrartäta. Det
är bra. Men de skall just användas i de mest invand-
rartäta områdena för att råda bot på den slags segre-
gation och ojämlikhet som har etnisk bakgrund.
Den utarmning av bostadsområdena som jag skri-
ver om finns i långt större utsträckning. Den är spridd
också i många andra bostadsområden, där de här
pengarna inte kan användas. Jag har tagit upp Posten
som ett exempel. Men jag vill betona att det är ett
exempel. Det är bra att det förefaller som om Posten
och dess ledning har kommit på andra tankar och nu
är beredd att medverka till att behålla servicen. Men
det är inte bra, som jag nu får rapporter om från fler
och fler håll, att det här går ut på att erbjuda kommu-
nerna att vara med och betala för en service som
kommer alla andra människor till del. Posten är en del
av den stora regionalpolitiken, om man kan kalla den
så.
Jag vill mot den här bakgrunden fråga näringsmi-
nistern om han är beredd att medverka till att instruk-
tionerna till statlig verksamhet av olika slag blir tydli-
gare när det gäller att markera deras ansvar för att
bidra till att upprätthålla en god service i storstädernas
förorter.
Jag vill också fråga näringsministern om han är
beredd att bidra till att vi får en tydligare storstads-
politik över lag.