Fru talman! Jag tror att det är angeläget att man,
inte minst efter den på alla sätt gripande ceremoni
som vi precis har upplevt här i riksdagen, gör vissa
viktiga distinktioner. En sak är att vi naturligtvis
självklart - och jag tror inte att det finns några som
helst meningsmotsättningar på den punkten - fördö-
mer all form av diskriminering av homosexuella i vårt
samhälle. Det är en sak.
En annan sak är frågan om behovet av ökad
forskning kring de homosexuellas situation i samhäl-
let. Som jag sade i mitt frågesvar anser jag att den
forskningen bör stärkas. Jag har inget att erinra mot
det som Barbro Westerholm säger. Det framgick
också av Folkhälsoinstitutets förra rapport att det
finns forskning. Den är dock tämligen splittrad. Det är
önskvärt med både större kraft och större volym i
detta. Man kan visst tänka sig att man, som man gör i
vissa fall, öronmärker medel för detta. Hur de sedan
skall fördelas och på vilket sätt blir en senare fråga.
Men detta förutsätter självklart att det också
kommer förslag från forskarsamhället. Jag tror att
Barbro Westerholm, som har sysslat mycket med
forskningspolitik, är den första att medge att det är
bra om sådana här förslag om öronmärkning av medel
för viss forskning baseras på vetenskapliga rapporter
och vetenskapliga förslag. Men det tror jag visst
skulle vara möjligt. Jag utgår från att Folkhälsoinstitu-
tet bevakar dessa frågor och också kan komma med
förslag på den punkten. Jag har inget att erinra mot
detta vare sig principiellt eller praktiskt. Jag tror
tvärtom att det skulle kunna vara en fördel för att få
ökad forskning och ökad kunskap om detta. Det är
den andra saken.
Den tredje sak som jag förstår att Yvonne Ruwai-
da gärna vill att jag skall uttala mig om är enstaka
forskningsprojekt och hur dessa bedrivs. Det uttalar
jag mig inte om. I den mån det här finns etiska frågor,
och det kan det mycket väl finnas, så är det en sak för
de olika etiska nämnderna - också när det gäller för-
söksdjuren - att i så fall pröva forskningsprojekten.
Det framgår för övrigt i direktiven till den utred-
ning som Barbro Westerholm leder att jag mycket väl
kan tänka mig att man skärper denna etiska gransk-
ning. Jag kan också tänka mig att den ges ett ökat
inflytande i fråga om allmänna synpunkter när det
gäller forskningen och att man på så sätt ser till att det
inte bedrivs någon forskning som strider mot vad man
kan anse vara allmänt godtagna etiska normer i vårt
samhälle.
Detta är alltså en fråga som måste avgöras. Fors-
kare säger ju oavbrutet olika saker i mängder av frå-
gor. Det är omöjligt för mig att kommentera detta.
Ibland säger de saker som jag tycker verkar konstiga.
Det behöver inte uteslutande gälla områden där jag
inte vet särskilt mycket. Det kan också gälla områden
där jag vet något mer. Men det är ändå inte min sak
att kommentera allt detta. För övrigt skulle det vara en
övermänsklig uppgift att göra det, även om man be-
gränsade sig till de fall där man tycker att det sägs
konstiga saker.
Det betyder också att varken jag eller regeringen,
får jag kanske lov att säga, har någon synpunkt på
råttornas sexuella beteende eller på vilken betydelse
detta har för samhället. Jag har alltså inga kommenta-
rer kring det här av det skälet att det inte är regering-
ens uppgift att på det sättet kommentera en specifik
forskares forskning eller över huvud taget hur veder-
börande arbetar. Det måste i så fall vara en fråga för
forskarsamhället och naturligtvis för de etiska nämn-
derna. Om det då framkommer saker och ting som är
olämpliga, då får statsmakterna agera på ett eller
annat sätt.