Fru talman! Elver Jonsson har frågat utrikesmi-
nistern vad regeringen är beredd att göra för att inom
EU verka för förbättringar för fattiga länder, för att
medverka i en skuldavskrivning samt för att snabbare
uppnå enprocentsmålet för biståndet. Arbetet inom
regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara
på frågorna.
Den första frågan är på vilket sätt regeringen är
beredd att inom EU hårt driva frågan om förbättringar
för fattiga länder och ha en särskild plan för detta när
Sverige kommer att vara ordförandeland inom EU.
Utgångspunkten för det svenska agerandet i EU
på utvecklingssamarbetets område är de svenska
biståndsmålen med det övergripande målet fattig-
domsbekämpning. Det finns en stark grund i Maas-
trichfördraget för en tydlig fattigdomsinriktning i
gemenskapens utvecklingssamarbete, och EU:s mål
överensstämmer i hög grad med våra egna mål.
Vikten av fattigdomsbekämpning i gemenskapens
utvecklingssamarbete framhålls i den svenska strate-
gin för EU:s utvecklingssamarbete från 1996, och
Sverige agerar aktivt för genomförandet av denna på
olika nivåer. Sverige var t.ex. aktivt i framtagandet av
EU:s förhandlingsmandat för den konvention som
skall ersätta den nuvarande Lomékonventionen som
löper ut i februari år 2000. I mandatet uttrycks klart
att fattigdomsbekämpningen skall stå i fokus i EU:s
samarbete med de 71 s.k. AVS-länderna i Afrika,
Västindien och Stillahavsområdet.
Sverige arbetar alltså kontinuerligt inom EU för
att bekämpa fattigdom, och vi kommer att fortsätta att
vara aktiva på detta område under det svenska ordför-
andeskapet.
Den andra frågan handlar om de fattiga ländernas
skuldsituation. Regeringen delar helt interpellantens
bedömning att utlandsskulden är ett hinder för dessa
länders utveckling och att radikala åtgärder krävs för
att åstadkomma en hållbar lösning. Vi ser mycket
positivt på Jubel 2000-kampanjen som riktat upp-
märksamheten på detta problem och som fått ett så
brett stöd för en fråga som inte handlar om att lindra
akut nöd utan om långsiktig utveckling. Kampanjen
har också varit mycket framgångsrik i den meningen
att den har varit en av drivkrafterna bakom en rad nya
initiativ som tagits, inte minst av världens rikaste
länder inom G7-gruppen, för att lösa de fattigaste
ländernas skuldproblem.
För Sverige, som länge drivit denna fråga i inter-
nationella sammanhang och gått i bräschen för mer
långtgående skuldlättnad, är detta välkommet. Vi
förväntar oss att viktiga steg mot en hållbar lösning
av de fattiga ländernas skuldproblem kommer att tas
vid G7/G8-mötet i Köln i juni. Det är särskilt viktigt
att de stora industriländerna, i likhet med Sverige och
andra likasinnade givarländer, tar sitt ansvar för fi-
nansieringen av nödvändiga skuldlättnader. För att
ytterligare bidra till en konstruktiv lösning, fru tal-
man, planeras från svensk sida ett samlat utspel med
förslag till åtgärder inför detta möte.
Den tredje frågan är om regeringen avser att om-
pröva det nedprutade biståndet och snabbare uppnå
den sedan länge utlovade biståndsnivån om 1 % av
BNI.
Svaret är, som tidigare, att det inte finns något be-
slut om nedprutning av biståndet. Vad det gäller är ett
tak som lagts för utbetalningarna under 1999. Men
alla medel som inte kan utnyttjas i år - jag säger det
igen - förs över till nästa budgetår vilket innebär att
den totala biståndssumman blir densamma. Även med
budgettaket kommer vi att klara 0,7 %-målet under
1999 och sedan öka till 0,74 % år 2002.