Fru talman! Till de mest grundläggande rättighe-
terna hör den att självständigt avgöra sin egen etniska
och språkliga identitet. Öppenhet, tolerans och ömse-
sidighet är principer som lägger grunden för ett i
djupare mening mångkulturellt samhälle, där den
enskilda människans situation är lika viktig oavsett
om hon i ett visst avseende tillhör befolkningens
majoritet eller minoritet.
Att minoritetspolitiken ska utgå från individen
och inte från kollektivet är en självklarhet förr oss
som tillhör Folkpartiet liberalerna. Den enskilda
människans värde är unikt oavsett hennes modersmål
och oavsett om hon identifierar sig med majoritetsbe-
folkningen, en nationell minoritet eller någon annan
befolkningsgrupp.
Utan sina nationella minoriteter och minoritets-
språk skulle Sverige vara ett utarmat land. Myten att
Sverige var ett etniskt och kulturellt homogent land
fram till efterkrigstidens invandring måste kastas på
sophögen en gång för alla. Fram till våra dagar har
den svenska överheten ibland också direkt motarbetat
de nationella minoriteternas och minoritetsspråkens
överlevnad.
Behovet av upplysning och utbildning är därför
stort, inte minst för att personer som identifierar sig
med den svenska majoritetskulturen ska få upp ögo-
nen för minoriteterna och inse vilka vinster som finns
i att skapa ett samhälle där majoritet och minoritet
vågar lära av varandras erfarenheter.
Den nu aktuella propositionen, som vi diskuterar
här, kan ses som ett steg på vägen att stärka de natio-
nella minoriteternas ställning. Men vi skulle från
Folkpartiets sida vilja gå längre i följande avseende.
För det första: Nämn minoriteterna och minori-
tetsspråken i grundlagen. Det finns inget lagförslag på
övergripande lagtext som namnger Sveriges natio-
nella minoriteter och minoritetsspråk, utan regeringen
anser att det räcker att peka ut dessa i ratifikationsin-
strumenten som överlämnas till Europarådet. Folk-
partiet liberalerna anser dock att det ligger ett stort
värde i att namnge de nationella minoriteterna och
minoritetsspråken i regeringsformen. Det skulle vara
en principiellt betydelsefull handling som kan få
markera det definitiva slutet på osynliggörandet av
minoriteterna och minoritetsspråken.
För det andra: Ge ytterligare stöd till skriftsprå-
ken. Regeringen föreslår inte att myndigheter inom
förvaltningsområdena för samiska, meänkieli och
finska ska få någon skyldighet att svara enskilda
skriftligt på respektive minoritetsspråk. Även om en
enskild person skriver t.ex. på samiska till sin hem-
kommun anses det räcka om hon får svar på svenska
tillsammans med ett bifogat meddelande att svaret
kan översättas muntligen till samiska om så önskas.
För att minoritetsspråken ska vara levande språk
med breda funktionsdomäner är det viktigt att de
fungerar också som skriftspråk. Därför borde en för-
söksverksamhet genomföras i ett par kommuner som
med hjälp av specialdestinerade bidrag skulle kunna
erbjuda lika god skriftlig som muntlig service på
minoritetsspråken. Erfarenheterna från en sådan för-
söksverksamhet kan ge vägledning för det fortsatta
arbetet, inte minst när det gäller frågan om hur pass
resurskrävande det i verkligheten skulle vara att ut-
sträcka myndigheternas språkliga serviceskyldighet
till att också gälla det skrivna språket.
För det tredje gäller det ortnamns- och vägskyltar.
Det land som har anslutit sig till konventionen för
skydd av nationella minoriteter ska sträva efter att
sätta upp skyltar med ortnamn, gatunamn och dylikt
på minoritetsspråk inom områden som traditionellt
och i betydande antal bebos av nationella minoriteter,
under förutsättning att det finns en tillräcklig efterfrå-
gan. Det innebär t.ex. att skyltarna inom de samiska
och tornedalska områdena ska vara flerspråkiga. I det
här avseendet återstår mycket att göra, och det är
viktigt att det sätts upp en tidsgräns för när arbetet ska
vara klart. Ett rimligt årtal vore, enligt vår bedöm-
ning, 2005. Då bör inte bara ortnamnsskyltar vara
två- eller trespråkiga, utan också väg- och gatunamn
bör omfattas om man så vill inom de berörda områ-
dena. Samiskans och meänkielins roll skulle kunna
stärkas om dessa språk på så vis fick flytta in i nutida
bostadsområden. Målet bör också vara att två- och
trespråkigheten förs in i t.ex. postens adressystem.
För det fjärde vill jag ta upp meritvärdering för of-
fentlig personal. Minoritetsspråkskommittén föreslog
- kommitténs förslag är ju underlag för den aktuella
propositionen - att det skulle lagfästas att tvåspråkig-
het när det gäller svenska och minoritetsspråk skulle
betraktas som en särskild merit vid anställning av
personal vid en myndighet. Att personalen har språk-
kunskaper är en grundförutsättning för att myndighe-
terna ska kunna ge likvärdig service på svenska och
minoritetsspråken. Det finns alltså goda anledningar
att genomföra kommitténs förslag på den här punk-
ten. Det handlar då om myndigheterna inom förvalt-
ningsområdena för samiska respektive finska och
meänkieli.
För det femte handlar det om kommuner och
kommunindelning. Det föreslås att lag om att man
ska använda samiska hos förvaltningsmyndigheter
och domstolar ska tillämpas inom förvaltningsområ-
det. De fyra kommuner som har föreslagits för det
samiska förvaltningsområdet är Kiruna, Gällivare,
Jokkmokk och Arjeplog. Minoritetsspråkskommittén
föreslog att det uttryckligen skulle stadgas i lag att en
förändring av den kommunala indelningen inte får
hindra ett främjande av de svenska landsdels- och
minoritetsspråken. I motsats till regeringen anser vi
från Folkpartiet att Minoritetsspråkskommitténs tanke
bör förverkligas.
Fru talman! Den fortsatta minoritetspolitiken är en
angelägenhet för alla oss som bor i Sverige. Det är
viktigt att den utformas i nära samråd med dem som
själva identifierar sig med de nationella minoriteterna
eller som talar något av minoritetsspråken.
Det föreslås att lag om att man ska använda sa-
miska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar
ska tillämpas i förvaltningsområdet. Jag nämnde vilka
kommuner som det handlar om. Men det har under
remisstiden också kommit in förslag om en utökning
av antalet. Därför föreslår vi från Folkpartiet att för-
valtningsområdet ska utökas med kommunerna Kro-
kom, Strömsund och Storuman under en försöksperi-
od. Den här försöksperioden bör följas av en utvärde-
ring.
Det är oroande att man i propositionen inte tar upp
de rikstäckande åtgärder som gäller barn- och äldre-
omsorg som togs upp i Minoritetsspråkskommitténs
utredning. Dessa åtgärder avser ju bara förvaltnings-
området. Därmed spolieras och stoppas helt de initia-
tiv som har tagits i det sydsamiska området när det
gäller äldre- och barnomsorg. Vi anser därför att
dessa förslag måste tas upp till förnyad bedömning
och kostnadsberäkning.
Fru talman! Slutligen vill jag, precis som Åsa
Torstensson, nämna några ord om teckenspråket. Vi
har ju blivit uppvaktade av de dövas riksorganisation
om teckenspråket. Det här är kolossalt svårt, men jag
har kommit fram till att jag delar majoritetens upp-
fattning att detta, eftersom det inte handlar om en
etnisk minoritet, inte faller inom ramen för det som vi
ska besluta med anledning av den här propositionen.
Men jag vill betona att det självfallet är väldigt viktigt
att värna om teckenspråket och se till att teckensprå-
ket i framtiden får tillräckligt stöd och skydd. Det
kommer vi från Folkpartiet liberalerna verkligen att
tänka på.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till re-
servationerna nr 5, 11 och 12. Jag står naturligtvis
bakom samtliga reservationer från Folkpartiet.