Fru talman! Regeringen har i propositionen Na-
tionella minoriteter i Sverige lagt fram förslag som
innebär att en grund läggs för en samlad minoritets-
politik. Som Sveriges första minoritetsminister kan
jag med stor tillfredsställelse konstatera att det finns
en bred politisk enighet kring huvuddragen i den nya
politiken. Det är självfallet en styrka gentemot om-
världen. Det är ett positivt besked gentemot våra
historiska minoriteter att vi i så stor utsträckning som
möjligt ska kunna utveckla minoritetspolitiken i poli-
tiskt samförstånd.
Jag vill också redan i min inledning understryka
att jag har förståelse för önskemål att i vissa avseen-
den gå längre i fråga om skydd och stöd för de natio-
nella minoriteterna och minoritetsspråken. Men jag
menar ändå att det väsentliga i regeringens förslag är
att det nu läggs en stabil grund för en samlad minori-
tetspolitik som innebär ett formellt erkännande av de
nationella minoriteterna i Sverige och ett skydd för de
historiska minoritetsspråken.
Jag ser det som ett första politiskt och principiellt
betydelsefullt steg. Det är viktigt att de åtgärder som
vi nu föreslår följs upp och utvärderas kontinuerligt
så att vi får en god vägledning för de steg som vi
kommer att ta i fortsättningen. Jag tycker också att
det är viktigt att utvecklingen av minoritetspolitiken
sker i nära samarbete med de nationella minoriteterna
själva och deras organisationer.
Fru talman! Det är ett historiskt beslut som vi nu
är på väg att fatta. Vi har i likhet med andra länder i
Europa ett arv som omfattar flera olika kulturer, språk
och religioner. Samerna har som ursprungsfolk en
särställning. Vi har klart understrukit detta i proposi-
tionen. Men också sverigefinnar, tornedalningar,
romer och judar har funnits i Sverige under en lång
tid. De nationella minoriteterna har bidragit till att
utveckla vårt samhälle och till att vitalisera och berika
vår kultur. Det är ett betydelsefullt steg att dessa
grupper nu erkänns som nationella minoriteter i vårt
land och att minoritetsspråken ges det stöd som be-
hövs för att de ska bevaras och utvecklas.
Jag vill också betona att minoritetspolitiken inte
bara är en fråga om förhållandet mellan staten och de
nationella minoritetsgrupperna. Det är i hög grad en
fråga för hela vårt samhälle. Det finns oerhört mycket
som förenar majoritetsbefolkningen och minoriteter-
na. Vi har ett gemensamt kulturarv, vi har en gemen-
sam historia och vi har en gemensam framtid att byg-
ga vidare på.
Men det finns också betydande inslag som skiljer
oss. Minoritetspolitiken lägger ett stort ansvar på
majoriteten. Det gäller inte bara att bejaka det som
förenar oss. Vi måste också vara beredda att visa
respekt och tolerans för det som skiljer oss åt. Det är
en av kärnfrågorna i minoritetspolitiken. Därför är det
inte bara viktigt utan också nödvändigt att sprida
kunskap om de nationella minoriteterna och deras
språk, kultur, religion och historia. För att lyckas med
det har skolan en betydelsefull uppgift. Bara genom
ökade kunskaper om vår historia kan vi stärka ge-
menskapen i samhället samtidigt som vi bejakar och
respekterar mångfalden.
Minoritetsskyddet är en väsentlig del i skyddet för
mänskliga rättigheter och grundläggande värderingar
i samhället. Det gör det också till en viktig internatio-
nell samarbetsfråga. Sverige verkar aktivt för att
minoriteters rättigheter respekteras och stärks också i
andra länder. Det historiska perspektivet visar att
skyddet för nationella minoriteter är nödvändigt för
stabilitet, demokratisk säkerhet och fred.
Det är mot den bakgrunden angeläget att Sverige
nu bygger upp en trovärdig minoritetspolitik och
ratificerar Europarådets två konventioner på området:
ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter
och den europeiska stadgan om landsdels- och mino-
ritetsspråk. De förslag som riksdagen nu ska ta ställ-
ning till innebär en rätt för enskilda att använda sa-
miska, finska och meänkieli i kontakter med domsto-
lar och förvaltningsmyndigheter. Förslagen innebär
också rätt att få förskoleverksamhet och äldreomsorg
helt eller delvis på dessa språk.
Förslagen omfattar de geografiska områden i
Norrbottens län där språken används av hävd och
fortfarande används i tillräcklig utsträckning. När det
gäller samiska innefattas alla varieteter, såväl nord-
samiska och lulesamiska som sydsamiska. Den be-
gränsning som gjorts av de geografiska områdena har
både praktiska och kostnadsmässiga skäl. Det blir nu
en uppgift för Länsstyrelsen i Norrbottens län att
utvärdera de regionala insatserna. Detta ska göras
tillsammans med berörda kommuner, myndigheter
och företrädare för minoriteterna. Resultatet får utvisa
om det på sikt finns förutsättningar för att utvidga
områdena. Vi vet att det redan i dag görs satsningar
på olika håll i landet till stöd och skydd för minori-
tetsspråken. Det är goda exempel som kan stimulera
till insatser på andra håll. Jag menar att det är viktigt
att både exemplen och erfarenheterna sprids i hela
vårt land.
Fru talman! Våra nationella minoriteter är en till-
gång för Sverige. De är, som jag framhållit tidigare,
en del av vårt historiska arv. De bidrar tillsammans
med senare års invandrargrupper till ett samhälle som
präglas av kulturell och etnisk mångfald. Denna
mångfald bör vi ta som utgångspunkt när politiken
utformas och genomförs på alla samhällsområden och
på alla nivåer. Det är i detta perspektiv och mot denna
bakgrund som vi nu bör se den nya minoritetspoliti-
ken.