Fru talman! Självklart är inte det rimligt. Man kan plocka upp enstaka exempel och fråga om det är rimligt, och det är klart att det inte är det. Det ska inte vara så för någon, inte heller för dem som står efter denna flicka i kön, att det tar så lång tid. Dessutom är våld mot kvinnor en prioriterad fråga, så hon skulle i alla fall inte ha behövt vänta så länge om prioriteringsordningen från regering och riksdag hade följts. Det ska hon naturligtvis inte behöva göra.
Att skapa en möjlighet för personer som tycker att de har väntat för länge - säkerligen med rätta - att komma före andra känns helt främmande för oss. I slutändan betyder det, Helena Bouveng, att någon annan får vänta ytterligare lite längre. Det är inte så att det skapas mer utrymme. Det är väl inte så att man i domstolarna sitter på övertid och tar förtursförklaringarna, utan det sker naturligtvis under den tid som domstolarna har till sitt förfogande. Det där resonemanget köper inte vi.
Det är självklart att ingen som har utsatts för ett så allvarligt brott ska behöva vänta tolv månader. Men det här är inte rätt recept, för någon annan får vänta i stället.
Sedan talar Helena Bouveng om trygghetsundersökningen och att den visar på ökad trygghet. Det är naturligtvis jättebra. Det visar på en upplevd ökad trygghet när man frågar utvalda grupper. Det är jättebra att det är på det sättet. Men det betyder inte att vi inte har några bekymmer kring otryggheten. I mitt anförande redogjorde jag för att otryggheten i Sverige ökar i dag. Det är inte så att människor har för mycket trygghet. Det är så att människor faktiskt har väldigt mycket av otrygghet.