Fru talman! Att bli utsatt för brott vilken typ det än är, stöld, misshandel, rån eller mord, är djupt kränkande. Det har vi hört om i dag. I det senare fallet är det likaledes det för de efterlevande. Den som blir utsatt för mord har inget att säga efter detta tragiska fall.
Därför är det viktigt att brottsoffer bemöts på ett hedervärt sätt. Som statsministern sade här i partiledardebatten nyligen ska alla fall utredas. Det är ett synnerligen viktigt uttalande från regeringsmakten och alliansens sida.
För ett brottsoffer är det viktigt att bli tagen på allvar, att man ser situationen. Brottsoffrets speciella fall, precis som statsministern sade, ska bli utrett. Det handlar om att få rätt stöd, adekvat stöd och bli sedd i sin situation.
Det är intressant att den viktimologiska forskningen visar att det inte är hämnden som är drivande för ett brottsoffer. Det viktiga är att få upprättelse.
Därför är det viktigt att man sätter fokus på brottsoffer. Vi har under en lång tid haft fokus på gärningsmännen. Under de senaste årtiondena har det successivt förflyttats över mot brottsoffret. Fokus har ökat. Det är ett viktigt framsteg.
Det har kommit forskning och metoder för att hjälpa brottsoffer. Det är något som man måste samordna och organisera på ett bra sätt.
Det har varit mycket av alliansregeringens och även en del av den tidigare regeringens intentioner att göra det här. Men som vi alla vet lever vi rätt mycket i ett stuprörssamhälle. Vi har myndigheter med sina befogenheter och sina ansvarsområden, men problemet är att om man ska se på ett brottsoffer måste man se situationen genom hela rättskedjan. Regeringen har löst det på ett framgångsrikt sätt genom Brottsoffernämnden som har fått ansvaret att samordna de olika myndigheterna.
På det lokala planet är det kommunerna som har det primära ansvaret för stöd och hjälp. Det är socialnämnden. Det har blivit en lagändring så att man inte "bör" utan "ska" hjälpa brottsoffren. Vi vet att vi inte lever i ett homogent land, men ur ett brottsofferperspektiv får det inte vara en skillnad om jag blir misshandlad i Haparanda, i Klackstorp eller på Södermalm.
Därför har man låtit Socialstyrelsen ta över kontrollen och uppföljningen av socialnämnderna från länsstyrelsen. Det sker från den 1 januari 2010.
Det finns ett stort frivilligarbete som hjälper barn och som hjälper kvinnor som är utsatta för brott i närrelationer, våldtäkt, etcetera. Det är organisationer som är värda att stödja. De ska som frivilligorganisationer ha allt stöd de kan få. Kvinnojourerna har väl aldrig fått så mycket pengar som nu under alliansregeringen.
Det görs mycket. Vi är på god väg med en ständig förbättring. Det är nödvändigt. Det är en komplex materia som vi inte kan sätta upp enkla matematiska modeller för. Det är människor och människors väl och ve som vi måste hantera.
En sak som jag skulle vilja nämna är Brottsofferfonden. Den har en viktig funktion. Den stöder metodutveckling och forskning. Alla som kan dömas till fängelse har under en lång tid fått betala 500 kronor till Brottsofferfonden. Sammanlagt delar den ut ungefär 90 miljoner till viktimologisk forskning och metodutveckling. Det är viktigt att man i framtiden kan värdesäkra det beloppet. Det är lite av en paradox. Man kan snatta för 1 000 kronor som också är värdesäkrat. Då borde det gälla samma sak för det här.
För oss kristdemokrater är det viktigt att fortsätta att stärka de brottsutsatta människorna. Det är positivt att alliansen gör det.
Samtidigt är det lite märkligt att lyssna till Elisebeht Markström som tycks ha fastnat i en socialdemokratisk jargong. Man vill inte se verkligheten. Som tidigare nämnts finns Brås undersökning av 14 000. Det är statistiskt ett stort material. Det är mer säkert än säkert, skulle man kunna säga om man var statistiker.
Vi får inte glömma bort en viktig sak. Det är att förtroendet för de brottsförebyggande myndigheterna och framför allt kriminalvården också har ökat, vilket framgår av undersökningen.
Samtidigt får vi inte bli förvillade av statistiken och tala om vilket elände vi har i landet. Vi är på bättringsvägen. Vår ekonomi går sakta men säkert upp. Vi får sakta men säkert fler anställda. Det intressanta är om man jämför 2005 och 2009 att vi har 103 000 fler anställda, inte att förglömma. Även där hade statsministern fel, med 3 000 fast åt rätt håll.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.