Fru talman! Sten Andersson i Malmö har frågat statsrådet Ulf Dinkelspiel
om vilka åtgärder som regeringen avser vidta för att införseln av narkotika
skall kunna bekämpas effektivt när Tullens stickprovskontroller försvinner.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det närmast ankommer på mig att
svara på interpellationen.
Låt mig först säga att jag är enig med Sten Andersson om att ett medlem-
skap i EU inte är problemfritt när det gäller narkotikabrottsligheten och att
det är viktigt att det förs en öppen diskussion om dessa frågor före folkom-
röstningen.
Samtidigt vill jag understryka att det svenska narkotikapolitiska målet lig-
ger fast. Vi skall skapa ett narkotikafritt samhälIe! Det ändrar vi inte. Det
målet är självfallet inte heller oförenligt med ett svenskt medlemskap i EU.
Den svenska narkotikapolitiken skiljer sig från andra länders genom att
den utgör en helhet som bygger på fyra hörnstenar: förebyggande arbete,
narkotikakontroll, internationellt samarbete och vård och behandling. Ge-
nom denna helhetsstrategi har Sverige hittills klarat sig förhålIandevis bra
jämfört med andra länder i Europa.
De olika insatserna kompletterar och förstärker varandra. Det är också
viktigt att använda alla typer av insatser, eftersom ingen av dem ensam kan
lösa narkotikaproblemen.
När det sedan gäller Sten Anderssons fråga är det riktigt att den inre
gränskontrollen, dvs. den mot andra EU-länder, försvinner i sin nuvarande
form när Sverige blir medlem i den europeiska unionen.
Jag vill emellertid redan här understryka att vi trots det enligt Romfördra-
get har möjlighet att behålla restriktioner i fråga om fri rörlighet över våra
inre gränser, bl.a. för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt av
hänsyn till skyddet för liv och hälsa.
Vi kan således fortsätta med kontrollverksamheten bl.a. när det gäller
narkotika. Detta är viktigt att understryka. Det har emellanåt framstått i den
allmänna debatten som om vi i Sverige skulle vara tvungna att ge upp den
här typen av kontroll. Det är vi inte! Däremot behöver den förändras så att
den inte innebär ett hinder mot den grundläggande tanken med EU- nämli-
gen en fri inre marknad.
Ibland höjs röster för att behålla eller t.o.m. förstärka gränskontrollerna
för att på så sätt begränsa rörelsefriheten för personer i syfte att försvåra
brottslig verksamhet. Det vore enligt min mening att gå bakåt i utvecklingen-
Det hör i stälIet framtiden till att utveckla och underlätta möjligheterna att
resa, bosätta sig, skaffa arbete, skapa handelsutbyte och andra kontakter
melIan människorna i olika länder. Den internationella brottsligheten har
för övrigt redan sedan lång tid visat sin förmåga att finna vägar förbi gräns-
kontroller och formella hinder mot rörlighet över gränserna.
Vad händer nu inom EU med frågor om fri rörlighet och gränskontrolIer,
och vad har Sverige vidtagit för åtgärder för att vara så väl förberett som
möjligt vid ett inträde i unionen?
Inom EU infördes den 1 januari 1993 fri rörlighet för varor, tjänster och
kapital. Den fria rörligheten för personer, som också är en av de grundläg-
gande friheterna i EU, har ännu inte kunnat genomföras fullt ut.
Det hänger samman med att länderna ännu inte helt och fullt har infört
sådana rutiner att en gränsövergång kan fungera utan tidsödande hinder och
samtidigt möjliggöra en fullgod kontroll för att förhindra smuggling av ex-
empelvis narkotika. Dessa s.k. kompensatoriska åtgärder, dvs. åtgärder som
är avsedda att förhindra att den fria rörligheten över gränserna får negativa
konsekvenser i form av t.ex. ökad illegal narkotikahandel, faller i huvudsak
utanför EG-rätten och regleras genom särskilda konventioner eller andra
former av mellanstatligt samarbete.
Till de kompensatoriska åtgärderna hör en förstärkning av kontrollen vid
unionens yttre gränser. Regler om detta samarbete finns i den s.k. yttre
gränskontrollkonventionen. Ett ökat samarbete mellan EU-ländernas polis-
och tullorganisationer är ett annat exempel på kompensatoriska åtgärder.
Här skall också nämnas det fördjupade samarbete inom det kriminalpoli-
tiska området som successivt växer fram.
En konvention om ett europeiskt informationssystem - BIS-konventio-
nen - och en konvention om den europeiska kriminalpolisbyrån - Buropol-
är också under utarbetande. Bägge dessa är av stor betydelse för det kom-
mande europeiska samarbetet.
Det sker således en hel del inom den europeiska unionen när det gäller
åtgärder mot narkotikabrottsligheten.
Den svenska regeringen har vidtagit en rad åtgärder på detta område inför
ett medlemskap i BU. Bl.a. tillsattes redan år 1992 en interdeparternental
arbetsgrupp med uppgift att utreda frågor om gränskontroller och gränsfor-
maliteter i ett BU-medlemskapsperspektiv. Den tog arbetsnamnet Gräns-
kontrollgruppen. I gruppen har deltagit såväl departement som myndighe-
ter, t.ex. tull och polis.
Gränskontrollgruppen redovisade sin slutrapport i november 1993. I rap-
porten föreslogs att vissa frågor som gäller gränskontroller och andra kom-
pensatoriska åtgärder skulle bli föremål för en fortsatt fördjupad utredning.
Regeringen har, mot bakgrund av gruppens förslag, nyligen tillsatt två ut-
redningar inom ramen för kommitteväsendet, som tar sikte på gränskon-
trollfrågor. Den ena gäller främst frågan om hur Sverige som BU-rnedlem
skall organisera sin kontroll av den yttre gränsen. Den kommer enligt direk-
tiven att lägga fram förslag till hur tull, polis och kustbevakning kan utveckla
nya arbetsmetoder och samarbetsformer, dels med varandra, dels med mot-
svarande organ i andra länder. Detta kommer att ske med beaktande av den
tidigare nämnda yttre gränskontrollkonventionen.
Den andra utredningen, kallad Nya former för narkotikabekämpning i ett
BU-perspektiv, är en parlamentarisk utredning som enligt direktiven har till
uppgift att utarbeta förslag till hur Sverige vid ett BU-rnedlemskap skall för-
hindra ett ökat inflöde av narkotika och illegala vapen i landet.
I utredningsdirektiven slås fast att avskaffandet av de traditionella gräns-
kontrollerna vid de inre gränserna inte hindrar att polis och tull ingriper mot
resande med varor från andra BU-länder på grund av misstänkt beteende
eller informationer från det internationella polis- och tullsamarbetet. Ingri-
panden kan t.ex. bygga på s.k. riskprofiler eller uppgifter från underrättelse-
verksamhet. Det kan mycket väl ske i anslutning till gränsen men får inte
ha formen av rutinmässig gränskontroll. Utländska erfarenheter visar att ett
sådant arbetssätt kan vara minst lika effektivt som traditionella gränskon-
troller när det gäller att exempelvis hindra att narkotika illegalt förs in i
Iandet.
Regeringen anser att det också vid ett BU-medlemskap är den svenska
tullens och polisens uppgift att övervaka att inte narkotika förs in från andra
BU-länder.
Utredningen skall lämna förslag till den närmare utformningen av dessa
metoder samt vilka lagändringar som kan komma att behövas för att vid-
makthålla eller öka insatserna mot den illegala narkotikahandeln över grän-
serna. Bl.a. har det framförts tankar på att polis och tullpersonal skall arbeta
i gemensamma grupper i anslutning till gränser, hamnar och flygplatser för
att ta till vara den samlade kompetensen.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det för närvarande pågår ett in-
tensivt och kreativt utvecklingsarbete kring dessa frågor både inom EU och
i Sverige. Jag är övertygad om att vi med nya moderna metoder, ett välut-
vecklat samarbete med andra länder och egna skickliga insatser - inte minst
från tulloch polis - kommer att uppnå bättre resultat i kampen mot narkoti-
kabrottsligheten än vi kan nå i dag.