Herr talman! Jag ska först göra klart för Carl B Hamilton, i den mån han inte redan vet det, att de allra flesta vet vår inställning när det gäller kärnkraftsfrågan, nämligen att kärnkraften ska avvecklas i den takt den kan ersättas med förnybar energi. Därför finns ett antal motioner och förslag om att vi ska bygga ut den förnybara energin för att göra det möjligt. Det är den logiska förklaringen.
Jag trodde faktiskt, apropå debatten om bördefördelning som jag hade här tidigare, att den svenska uppfattningen var att andra länder inte ska komma undan. De måste också dra sitt strå till stacken i fråga om energiproduktion. Jag har inte bedömt det så att vi ska rädda dem ur situationen genom att exportera svensk kärnkraftsel dit. Carl B Hamilton sade tidigare att det var ett motiv för att bygga ut kärnkraften.
För några månader sedan presenterade Energieffektiviseringsutredningen sitt delbetänkande. Man har tittat på skolor, vården och kontoren. Det går att spara energi för 1 miljard kronor per år. Det går att investera genom att byta ut gamla armaturer och vanliga glödlampor inom dessa sektorer. Det skulle bli en årlig besparing på upp till en terawattimme. Det här skulle betala sig inom en tid på tre fyra år. Det är väl ingen dålig återbetalningstid?
Var finns förslagen om detta? Vi måste möta utbyggnadsdebatten med besparingar.