Herr talman! Vi har inte resurserna, säger Kent Persson. Kärnkraftverken i Sverige, om vi tar dem som ändå kostar mest av allting, lånar ju pengar. De byggs utifrån företagsekonomiska kalkyler. De pengarna och de resurserna, om det är så man ser det, vilket man kanske gör i det här sammanhanget, kommer alltså att komma fram i de fall där det är lönsamt att bygga ut kärnkraften.
Inte minst kommer det europeiska systemet för utsläppshandeln att göra all koldioxidfri elektricitetsproduktion lönsammare och lönsammare allteftersom utsläppshandelspriserna går upp.
Sedan var det detta med att det är ett överskott 2015. Jo, men det tar betydligt längre tid än så. Det tar minst den dubbla tiden att starta en elproduktionsanläggning, typ kärnkraftverk eller vattenkraftverk, för den delen. Investeringstiderna är så långa.
Energieffektivisering förutsätter stigande priser. Det får man fundera igenom. Det låter ganska behändigt att vi ökar energieffektiviteten, och så halverar vi användningen. För att få fram detta krävs det att priserna går upp på elektricitet. Då får man fundera över bland annat de fördelningspolitiska effekterna av detta och vilken strukturomvandling som det här innebär.
Det är god natt för en stor del av svensk basindustri om man ska ha en energieffektivisering som har den dimensionen att man inte behöver ersätta kärnkraften med ny kärnkraft eller med den här importen.
Det är klart att till exempel Tyskland, som inom överskådlig tid kommer att vara importör av energi, kanske hellre vill ha svensk elektricitet än rysk gas eller polskt kol.