Herr talman! Jag ska helt kort uppehålla mig vid biogas och investeringsstöd.
Miljöminister Andreas Carlgren har sagt att staten måste in och ta en roll när det gäller finansiering av fullskaliga biogasanläggningar och att marknaden inte kan lösa det själv. Han säger också att vi måste hitta samarbetsformer för stat, kommuner och näringsliv. Det är bra sagt, och det är precis detta det handlar om. Det gäller att hitta samarbetsformer.
Det finns uppskattningar om att biogasen kan öka från ungefär 1,5 terawattimmar till 14 terawattimmar år 2050. För jämförelsens skull kan nämnas att Sveriges kärnkraftverk levererar ca 75 terawattimmar. Biogasens potential är med andra ord betydande.
I juli 2005 tillkallade den dåvarande regeringen en särskild utredare med uppgift att analysera det svenska jordbrukets förutsättningar som producent av bioenergi för jordbruket. Han presenterade sina slutsatser i maj 2007. När det gäller gödselbaserad biogasproduktion såg utredaren det som önskvärt att tekniken utvecklades och föreslog att investeringsstöd lämnas inom ramen för landsbygdsprogrammet.
Den 31 januari 2008 gav regeringen Jordbruksverket i uppdrag att utreda förutsättningar för att stödja biogasanläggningar inom ramen för landsbygdsprogrammet. Utredningens syfte är att undersöka hur Sverige inom ramen för detta program kan stödja investeringar i biogasanläggningar. Uppdraget ska redovisas senast den 31 maj år 2008.
Även i 2008 års budgetproposition uppmärksammas behovet av stöd till investeringar. Där sägs att regeringen avser att se över finansieringsformerna för statens stöd för att möjliggöra tillräckligt investeringskapital.
Jag håller med om att skattemedel inte ska användas för kommersiella projekt som har potential att stå på egna ben. Men problemet är att tillgång och efterfrågan är i obalans. För att få till stånd en hållbar kedja av produktion, distribution och konsumtion måste staten inledningsvis medfinansiera en eller flera av länkarna i kedjan.
Sverige finansierar i dag genom Energimyndigheten flera stora projekt där biobränslen står i fokus från produktion, det vill säga odling av råvara för biodrivmedel, till användning av nya bränslen. Detta sker bland annat genom forskning om drivmedelsframställning i framtida industrikombinat och forskning om såväl innovationssystem som styrmedel för alternativa drivmedel. Sverige medverkar också i ett EU-projekt, Refuel, som ska utforma strategier för att kostnadseffektiva alternativa drivmedel ska kunna introduceras. Projektet studerar också konsekvenserna för stationära anläggningar som använder biobränslen.
Herr talman! Problemet beträffande gas för fordon är dock att om det inte finns tillräcklig tillgång på bränsle kommer det heller inte att finnas en efterfrågan på fordon. Att staten ger bidrag i syfte att stimulera användningen av bilar med förnybara bränslen är mycket bra. Men samtidigt är det av stor vikt att konsumenterna kan lita på att det finns bränsle att tillgå.
Därför är projekt som Biogas Brålanda något som staten bör investera i. Projektet syftar till att göra gas för fordonsändamål och involverar kommuner såväl som enskilda jordbruksföretag. Projektet skulle tillsammans med en kommersiell biogasproduktion i Trollhättan kunna bli en bra modell för Sverige vad gäller småskalig produktion och distribution av biogas.
Den totala investeringen är beräknad till ungefär 100 miljoner varav 20 miljoner skulle avse ledningsdragning som skulle kunna vara statens insats.
Herr talman! Jag kan dela utskottets uppfattning att det inte är riksdagens uppgift att avgöra huruvida enskilda projekt ska stödjas eller ej och yrkar därför inte på något annat. Men jag hoppas samtidigt att gjorda uttalanden och utredningar leder till ett positivt besked för Biogas Brålanda.