Fru talman! Som jag tidigare nämnt sker här en dialog och förs en diskussion. När vi i vår alliansgrupp mött ministern har vi lyft fram just bekymret med att det hela fortsätter som det gör. Precis som vi sade i förra årets debatt kan vi inte gå in och bestämma över hur kommunerna eller regionerna - eller, för den delen, landstingen - ska prioritera när det gäller deras egna pengar.
Visst har vi - om vi vill folkbildningen väl, vilket vi alla här i kammaren vill - ett gemensamt ansvar för att betydelsen av folkbildningen fortsatt lyfts fram. Jag har varit både kommun- och landstingspolitiker, så jag vet att man när man sitter i budgetberedningar alltid måste klara av att prioritera. Den kritik som ibland riktas mot politiken - ganska mycket nu mot oppositionen - gäller just att man inte klarar att prioritera. Det är väl något som vi inte ska hamna i, utan här får man göra sina prioriteringar.
Vad jag i mina inlägg menat är att vi, om vi lyckas få fram att folkbildningen och kulturen har en oerhört stor betydelse i samhället, kan få loss mer resurser till det förebyggande arbetet. Integrationen har - det ger man här exempel på - betydelse för hur människor mår, för hur individen växer och klarar mer själv och så vidare. Därmed har man en större chans att få en större del av kakan när det gäller den prioritering som görs ute i landet.
Som sagt: Vi har lyft fram frågan med ministern. Jag beklagar att ministern inte är kvar här i kammaren, vilket jag hade önskat.