Fru talman! Alltsedan den legendariske nykterhetskämpen och riksdagsmannen Oscar Olsson, även kallad Oscar med skägget, genomförde den första studiecirkeln år 1902 har folkbildningen varit ett viktigt redskap för svensk folkrörelse och för demokratiutvecklingen i vårt land.
Folkbildningen syftar till att på ett demokratiskt och jämlikt sätt få medborgarna att ta till sig ny kunskap och nya värderingar. Folkbildningens unika roll ligger framför allt i dess pedagogik, dess demokratiska roll och dess kunskapssyn. Folkbildningen ska i grunden vara fri från statlig styrning och frivillig för deltagarna.
Vad skiljer då folkbildningen från utbildningen? Ett sätt att definiera folkbildningens särart är att säga: Utbildning ger färdighet, medan folkbildning ger värdighet.
Folkbildningen är en viktig pedagogisk resurs som ska utgå från deltagarnas egna kunskaper och erfarenheter. Det är bara studieförbund som kan vara anordnare av statsbidragsberättigad folkbildningsverksamhet. Detta görs ofta tillsammans med olika organisationer, och det kan vara en fördel.
Samtidigt som folkbildningen är fri och frivillig har staten angett fyra syften och sju verksamhetsområden som motiv för den statsbidragsberättigade folkbildningsverksamheten.
Fru talman! Som framgår av kulturutskottets betänkande ska statens stöd syfta till att "stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin". Staten förväntar sig att folkbildningen ska "bidra till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen." Folkbildningen förväntas också "bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället". Det fjärde syftet är att "bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet".
Självfallet vill jag som kristdemokrat slå vakt om det kommunala självstyret. Men det håller inte att bortse från att kulturpolitiken och folkbildningen är viktiga pusselbitar i det kommunala och regionala utvecklingsansvaret och dess utvecklingsstrategi. Det kommer också till uttryck i den portföljmodell som förespråkas i den nyligen presenterade Kulturutredningen.
Jag kan känna sympati för det som Socialdemokraterna för fram i sin reservation om hur vissa kommuner lever upp till det delade ekonomiska ansvaret för folkbildningen. Det är oroande när kommuner inte anser sig ha råd att prioritera folkbildningen. Det finns också exempel på kommuner som visserligen anslår pengar men som avskaffat långsiktiga, förutsägbara bidragssystem för folkbildningen för att i stället stödja kortsiktiga enskilda insatser som studieförbunden gör och som ibland inte ens behöver handla om folkbildning. Det är oroande.
Många kommuner efterfrågar också insatser från studieförbundens sida för verksamheter riktade mot barn och ungdomar. Men faktum är att grunden för folkbildningen är studiecirkeln som vänder sig till vuxna som i grupper om max tolv personer träffas minst tre gånger med sammanlagt nio studietimmar eller maximalt 40 veckor under ett år. Där har vi studiecirkeln.
I en reservation från Vänsterpartiet efterfrågas anpassningar av bidragsreglerna för att åstadkomma en större åldersintegrering. Det var just på grund av detta behov som studieformen annan folkbildningsverksamhet infördes. Den är ett viktigt komplement till studiecirkeln. Annan folkbildning genomförs med friare och flexiblare former än i studiecirkeln, som det står i betänkandet. Och utifrån den enkla tumregeln korta, långa, unga och många kan valet av denna verksamhetsform motiveras. Studiegrupper kan antingen mötas vid ett enskilt tillfälle eller så kan verksamheten pågå i 40 veckor. Deltagarna kan vara under 13 år, och antalet personer i gruppen ska vara mer än tolv. Denna flexibilitet är helt okej i just annan folkbildning, och jag tycker att det fångar in det behov som efterfrågas.
Fru talman! Mot bakgrund av det som redovisas i betänkandet anser jag att de olika motionärernas krav blivit tillgodosedda. Därmed yrkar jag avslag på de reservationer som föreligger, samtidigt som jag yrkar bifall till förslaget i kulturutskottets betänkande.
(Applåder)