Fru talman! Vänsterpartiet utgår från att folkbildning är både fritt och frivilligt. Folkbildningen erbjuder ett klimat som gynnar alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen och det mångkulturella samhället, ett livslångt lärande och samspel mellan människor i alla åldrar. Folkbildningen ger utrymme åt människor med olika politisk tillhörighet och olika religioner likaväl som åt människor utan politisk eller religiös tillhörighet. Fritt och frivilligt är grunden. Med för många byråkratiska direktiv riskerar vi att få mer likformighet än mångfald.
I dag tjänar folkbildningens metoder och pedagogiska insikter som inspiration för övriga utbildningar. Att förhålla sig till människors tidigare livserfarenhet och kunskaper är själva utgångspunkten för folkbildningens pedagogik. Det handlar om att inom ramen för en demokratisk miljö ta till vara deltagarnas historia. Tillsammans med våra nordiska grannländer förvaltar vi folkbildningens traditioner och bildningsvägar. Till folkbildningens styrka hör att den förmår fånga upp nya rörelser i en ständigt föränderlig värld. Den dynamik som detta skapar är en förutsättning för att fler ska kunna delta i samhällsbyggandet. Folkbildningens stora utmaning är att ständigt öppna fönster mot sin omvärld och betrakta den med nya ögon.
Fru talman! I betänkandet
Folkbildning och friluftsliv
behandlar kulturutskottet 26 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2008. Jag yrkar bifall till reservation 1 som Vänsterpartiet och Socialdemokraterna gemensamt står bakom.
Våren 2006 antog riksdagen en ny folkbildningsproposition som den socialdemokratiska regeringen tillsammans med Vänsterpartiet hade utarbetat. Vi betonade att folkbildningen är en angelägenhet för hela samhället och att ansvaret för det ekonomiska stödet till folkbildningen delas mellan stat, landsting och kommuner.
I folkbildningspropositionen angav vi också en klar ambition att regeringen bör föra en dialog med Sveriges kommuner och landsting om deras bidrag till folkbildningen. Våren 2006, före valet, var s, v och mp också överens om att öka det statliga anslaget till folkbildningen med 500 miljoner kronor.
Det var naturligtvis glädjande att alliansregeringen höll med om att det behövdes en förstärkning i samma storleksordning men samtidigt beklagligt att alliansregeringen inte ville föra dialog med kommuner och landsting om deras ansvar för stöd till folkbildningen. Det är beklagligt eftersom det trots det statliga tillskottet finns skäl att känna sig orolig inför framtidens folkbildning. Det finns redan exempel på att kommuner, landsting och regioner begränsat eller upphört med sitt stöd till folkbildningen. I oroliga ekonomiska tider är det ännu viktigare att staten i samtal med kommuner, landsting, regioner och folkrörelser lägger fast hur det ekonomiska ansvaret för folkbildningen ska tas och fördelas.
Fru talman! Amatörkultur handlar om att skapa kultur av egen kraft. Amatörkulturen är en folkrörelse som spänner över hela det kulturella fältet. Det finns över 750 000 medlemmar i körer, teaterföreningar, hembygdsföreningar och mycket mer. Amatörkulturens bredd är en nödvändig rekryteringsbas för den professionella kulturen, och den professionella kulturen inspirerar amatörkulturen. De förutsätter helt enkelt varandra.
I dag är det nationella ansvaret för amatörkulturen uppdelat mellan olika aktörer: Ungdomsstyrelsen, Kulturrådet och Folkbildningsrådet. Amatörkulturen är dessutom starkt knuten till kulturutövarens ideella kraft. Det är därför den ofta tas för given, vilket gör att den lätt kommer på undantag i den kulturella debatten och därmed också i budgetsammanhang. Bristen på ett samlat nationellt ansvar och bristen på pengar är till men för amatörkulturens utveckling.
Jag anser därför att en arbetsgrupp bestående av representanter från Ungdomsstyrelsen, Folkbildningsrådet och Amatörkulturens samrådsgrupp bör ges i uppdrag att utreda hur det nationella ansvaret för amatörkulturen ska utformas.
Ytterligare en faktor som hämmar amatörkulturens utveckling är de bidragsregler som hindrar åldersintegrerad verksamhet. Vi vill inte ha bidragsregler som hindrar människor från att exempelvis sjunga i generationsblandad kör. Bidragsregler måste anpassas till amatörkulturens sätt att fungera. Regler behövs som stimulerar till mötesplatser med verksamhet där unga och gamla utövar kulturaktiviteter tillsammans.
Jag har personlig erfarenhet av att delta i amatörteater där människor från 2 år upp till över 80 år stod på scen sida vid sida och gestaltade ett vanligt sågverkssamhälle i början av 1900-talet.
I amatörkulturen skapas möten som överbryggar åldersmässiga, kulturella och etniska klyftor mellan människor. Jag yrkar därför bifall även till reservation 3, Ansvar för amatörkulturen.