Fru talman! När det gäller amatörkulturen är bristen på pengar och regler om åldersintegrerade bidrag en del i det hela. Samtidigt handlar det också om, som jag sade i mitt anförande, att man samordnar det nationella ansvaret. Det är ett sätt att höja statusen och att synliggöra amatörkulturverksamheten som en viktig del i kulturpolitiken.
När det gäller att man i vårbudgeten föreslår mer resurser till kommuner och landsting kan vi konstatera att differensen i fråga om dessa pengar fortfarande är tydlig. Jag har sett uppgifter om att pengarna innebär att 10 000 anställda måste sägas upp inom kommunsektorn. Man behöver alltså inte vara Einstein för att förstå vad det kommer att innebära för folkbildningen.
Jag tycker att det har varit väldigt tydligt när man har lyssnat på finansministern att han vill värna välfärdens kärna. Jag har aldrig hört honom tala om att kulturen är en del av välfärdens kärna, vilket jag beklagar väldigt mycket.
Jag tror att det är viktigt att man agerar på ett sådant sätt att man för dessa samtal. Om man från regeringen hade fört samtal med kommunsektorn skulle man inte ha gett så snålt tilltagna statsbidrag som man har gjort, oavsett om de kallas tillfälliga eller om de gäller tills vidare. Jag tror att man biter sig själv i svansen. Jag tror att det kommer att bli mycket svårt att klara sig när denna lågkonjunktur är över och allt detta kommer att vändas till något positivt. Risken är då att kulturen kommer att bli den stora strykpojken.