Fru talman! I dag ska vi bl.a. behandla en propo-
sition som rör förutsättningar att driva företag i Sve-
rige. Med tanke på alla uttalanden om behovet av fler
företag, företag som växer, företag som skapar väl-
stånd för hela nationen, skulle man förvänta sig något
nytt och positivt.
Men bakom betänkandets rubrik, Ändringar i de
särskilda skattereglerna för vissa andelsägare i få-
mansföretag, finns tyvärr inga positiva förändringar
utan endast ett fullföljande av den skrivelse som rege-
ringen lämnade till riksdagen i februari och som in-
nebär en retroaktiv skärpning av skattereglerna för
fåmansföretagare.
I stället för att lägga ned tid och resurser på att
försöka täppa till krypål i skattelagstiftningen borde
regeringen ägna sig åt att försöka förstå den verklig-
het som är småföretagarnas vardag. Trots att de är
inlåsta och insnärjda i komplicerade regelverk inom
ett stort antal lagområden kämpar företagarna vidare
för att kunna driva sina företag med vinst.
Som belöning för deras insatser beskattas den
vinst som uppstår i ett fåmansföretag hårdare än i ett
företag med många delägare.
En aktiv fåmansföretagare beskattas hårdare än en
passiv ägare i samma företag.
En anställd i ett fåmansföretag med optioner eller
aktier i företaget beskattas hårdare än utomstående
aktieägare i företaget.
Fru talman! Kan man kalla detta rättvist?
Hur kan riksdagsmajoriteten år ut och år in ac-
ceptera att en grupp medborgare diskrimineras på
detta sätt?
Varför har vi denna diskriminering?
Jo, orsaken är att vi har en progressiv statlig in-
komstskatt. För att förhindra att en företagare kan ta
ut en del av sin inkomst som kapitalinkomst, för vil-
ken han ska betala 30 % skatt i stället för 56 %, har vi
dessa förhatliga s.k. 3:12-regler.
Fru talman! Att jämställa en trygg inkomst av
tjänst, t.ex. i en statlig myndighet, med en företagares
i allra högsta grad osäkra inkomst är feltänkt. Risken
att behöva förlora allt om företaget går i konkurs
borde rimligtvis kompenseras med en riskpremie.
Men i Socialdemokraternas värld gäller det omvända
synsättet. I stället för att få en reduktion på skatten på
grund av risknivån bestraffas andelsägaren i ett få-
mansföretag med en diskriminerande extra skatt. Så
kan vi inte ha det! Det är hög tid att sluta diskrimine-
ra fåmansföretagen i Sverige.
Genom denna beskattning reduceras företagarens
avkastning på dennes risktagande. Detta i sin tur
innebär att färre företag bildas och att färre företag
växer. Det är därför inte underligt att Sverige ligger
långt efter andra länder när det gäller andelen små
och medelstora företag. Mindre än 3 % av vuxna
svenskar är engagerade i nyföretagande. Vi ligger
hästlängder efter USA, och vi ligger efter våra
grannländer Norge. Danmark och Finland.
Av Sveriges 50 största företag har inget etablerats
under de senaste 30 åren!
Lågt nyföretagande är ett stort bekymmer för ser-
vicen i samhället, för tillväxten och därmed också för
våra möjligheter att klara att ha en välfärd som är i
nivå med genomsnittet för EU-länderna eller OECD.
Att vi halkar efter så mycket i OECD:s välfärdsstatis-
tik kan till en inte så liten del kopplas till de diskrimi-
nerande 3:12-reglerna. Få nya företag - låg tillväxt.
För något år sedan slopades efter en flerårig de-
batt äntligen ett antal s.k. stopplagar som diskrimine-
rade fåmansföretagarna. Nu har regeringen efter do-
mar i Regeringsrätten fått klart för sig att det finns
vissa möjligheter för företagen att ytterligare begrän-
sa skatteuttaget i vissa situationer. Reflexmässigt
måste denna möjlighet täppas till.
När det gäller skrivelsen till riksdagen i februari
med en retroaktiv tillämpning från den 2 februari och
ett förslag till ny lag först i dag, mer än tio månader
senare, måste man säga att här agerar regeringen med
snabbhet och stark vilja. Men när det gäller att skapa
förbättringar i företagarklimatet drar man allt i lång-
bänk.
Redan regeringens egen småföretagsdelegation
hade år 1997 med 3:12-reglerna på sin lista över de
mest angelägna reformerna. Men regeringen vill inte
skynda. En utredning tillsattes om stoppreglerna för
fåmansbolag som också resulterade i att de allra flesta
stoppreglerna försvann - men inte 3:12-reglerna, för
utredningens direktiv var i klartext att dessa inte
skulle vara föremål för utredning! Först efter starka
påtryckningar från oppositionen och näringslivet
tillsätts en utredning som ska belysa 3: 12-
reglerna och komma med förslag. Den utredningen
har av olika skäl blivit kraftigt försenad.
Fru talman! Tänk om vi hade samma beslutsamhet
och samma snabbhet när det gäller att åstadkomma
förbättringar för företagandet som när det gäller att
täppa till hål i skattelagstiftningen!
I stället för att ta i problematiken har under senare
år synnerligen komplicerade lagändringar tillkommit
som på marginalen skapar vissa lättnader för fåmans-
företagare. De här reglerna är så komplicerade att det
är ytterst få som själva kan göra beräkningarna. Nu
finns det dataprogram som klarar av det, och det kan
ju vara en tröst men så ska det inte behöva vara. Var-
för ska man behöva utnyttja särskild expertis för att
kunna deklarera?
Löneinkomsttagares deklarationer blir enklare,
men företagares blir mer komplicerade.
Vår uppfattning är att om andelsägare som är ak-
tiva i ett fåmansföretag tagit ut en marknadsmässig
lön, är den vinst som därefter uppstår rimligtvis av-
kastning på den risk som företagandet innebär och
ska beskattas som inkomst av kapital.
Vad är då en marknadsmässig lön? Ja, med den
statistik som finns i Sverige skulle det inte vara alltför
svårt att kunna bestämma vad som är marknadsmäs-
sig lön för olika kategorier. Med lite god vilja kan
detta ordnas. Men om man inte vill ta i problemet
händer ingenting.
Ett annat problem som direkt hänger samman med
3:12-reglerna är den nya s.k. pomperipossaeffekt som
uppstått för delägare i fåmansföretag när företaget
sålts i utbyte mot aktier i det köpande företaget. Of-
tast har säljarna fått förbinda sig att inte sälja aktierna
förrän efter en viss tid - två-tre år är en vanlig period.
Affären betraktas som genomförd när aktierna över-
lämnats, och reavinsten beräknas efter dagen för
överlåtelsen. Nu har många av de köpande företagens
aktier sjunkit kraftigt eller t.o.m. blivit helt värdelösa.
För dem som inte betraktas som andelsägare i få-
mansföretag är detta naturligtvis smärtsamt, men
kapitalförlusten kan matchas mot kapitalvinsten på de
överlåtna aktierna. Lätt fånget, lätt förgånget. Det
finns ju alltid risker i allt företagande.
Men, fru talman, för dem som är aktiva delägare i
det första bolaget är verkligheten en annan. Halva
reavinsten, som visserligen bara finns på papperet,
ska tas upp som inkomst av tjänst. Den kapitalförlust
som görs kan inte matchas mot inkomst av tjänst.
Därför sitter nu ett antal entreprenörer med jättehöga
skatteskulder utan att i verkligheten ha någon in-
komst. Detta, fru talman, är en effekt av en diskrimi-
nerande lagstiftning, men vi ska inte förlora hoppet
om en förändring!
Vi kan i dag ta ett stort steg mot förbättringar för
småföretagen. Låt mig citera följande:
"Vi föreslår någon form av schablon för beräk-
ning av marknadsmässig lön. Då kan också reavinst-
skatt som uppstår vid försäljning av ett framgångsrikt
fåmansbolag och underlag för ett kapitalbeskattat
utdelningsbelopp ges en rimlig bedömning."
Detta skrev Per Rosengren och Marie Engström i
gårdagens Dagens Industri. Vad bra! Välkomna till
oss i Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet
och Centern!
I reservation 1 skriver vi: "Grundläggande bör va-
ra att all avkastning utöver en marknadsmässig lön
skall beskattas som inkomst av kapital."
Fru talman! Det verkar som att vi kan få ett ge-
nombrott i en viktig fråga här i dag, om Vänstern står
för vad jag nyss refererat. Svenska småföretagare
skulle säkert uppskatta om Vänsterpartiet i dag rösta-
de med oss och visade att man verkligen menar något
med skriverierna.
Fru talman! 3:12-reglerna är en fläck på Sveriges
fana - för att travestera Verner von Heidenstam.
Jag yrkar bifall till reservation 1.