Fru talman! Det är nästan frestande att instämma i
Rolf Kenneryds inlägg. Jag ska göra ett något längre
inlägg.
Vad det något jag fick klart för mig när jag bytte
ansvarsområde från kultur till skatter var det att skat-
teregler för fåmansföretagare är mycket komplicera-
de. När jag försökt att läsa in olika avsnitt har jag
förstått vad man menar. Det är inte konstigt att man
drar sig för att vara företagare. Samtidigt finns det
kanske hopp, eftersom det pågår en utredning om att
förenkla reglerna.
Den borde ha varit klar nu och kommit med sina
förslag. Men det tycks dra ut på tiden. Skälet är kan-
ske att reglerna är så komplicerade att man inte vet
hur man ska förenkla dem. Under tiden är det uppen-
bart att regeringen föredrar att försvåra för fåmansfö-
retag. Den kommer t.o.m. med förslag till förändring-
ar som uppfattas som retroaktiv lagstiftning. Det har
också nämnts här tidigare från medreservanterna.
Ibland undrar jag om finansministern över huvud
taget funderar på att vi i Sverige behöver mängder av
företag och inte minst små. Jag tror att han faktiskt
gör det. Men resultatet av tänkemödorna blir så kons-
tiga och komplicerade att de motverkar sina syften.
Företagen är en förutsättning för vår välfärd. Då vore
det rimligt att anstränga sig än mer att förenkla och
underlätta att både starta och driva företag.
Regeringen har en felaktig prioritering. Det vikti-
ga nu är att sätta till alla klutar för att få fram nya
enklare regler och inte att jaga tänkbara möjligheter
att hålla nere skatten med nuvarande regler. Det be-
hövs nya regler och det snabbt.
Den utredning som arbetar med frågorna tillsattes
1999. Det är beklagligt att den har utsträckt tid till
den 31 maj nästa år. Det innebär att utredningen se-
dan ska remissbehandlas och bearbetas i departement.
Det finns risk för att förändringar inte träder i kraft
förrän den 1 januari 2004. Det var väl ändå inte me-
ningen med en utredning som tillsattes 1999.
Rent sakmässigt kan jag konstatera att den före-
slagna, i praktiken retroaktiva, lagstiftningen kan
innebära att företag går in i åtaganden som de skrivit
avtal om i förvissning om hur reglerna ser ut men där
reglerna ändras så att företaget råkar ut för oförutsed-
da konsekvenser.
Fru talman! Det är inte bra och bör avvisas. Med
det yrkar jag bifall till reservationen under punkt 1.