Herr talman! Naturligtvis har familjen stor, för att
inte säga avgörande, betydelse för vilket bagage som
barn och ungdomar får med sig ut i livet när det gäller
att kunna skilja på rätt och fel och gott och ont och att
lära sig att visa hänsyn. Jag vet också att alla barn inte
lever i en familjesituation där de får detta bagage med
sig. Därför är det oerhört viktigt att samhället funge-
rar genom barnomsorg, föreningar och folkrörelser
som också tar sin del av ansvaret för att fostra unga
medborgare i livet.
En god etik och moral måste naturligtvis komma
från människorna själva. Vi kan mycket väl hitta stöd
i den kristna etiken. Jesus grundläggande moraliska
budskap var ju att vi skulle älska vår nästa lika
mycket som oss själva. Vad gäller denna bit, Alf
Svensson, är bibeln tydlig. Vi har rätt att älska oss
själva, men vi får inte glömma hänsynen till med-
människorna i vår omgivning och till samhället i stort.
Vad var det Jesus menade? Jo, han menade att det var
kärleksbudskapet som var grunden för alla andra bud.
Det gäller de enkla ord som fanns i interpellationssva-
ret: hänsyn och ansvar. För mig som socialdemokrat
är detta viktigt. Etik och moral innebär också en de-
mokratisk etik och moral. Solidaritet och gemenskap
skall prioriteras. Då räcker det inte med läpparnas
bekännelse eller rundhänta löften. Då gäller det sats-
ningar och skattepengar till de svaga i samhället vad
gäller vård, omsorg och skola. Som Alf Svensson väl
vet avslöjade Jesus fariséerna, som pratade utan att
handla.
Jag är som socialdemokrat fast övertygad om att
vi måste få människorna i Sverige att förstå att politi-
ken angår alla medborgare. Om vi vill ha ett samhälle
som präglas av rättvisa och solidaritet kan vi inte
undvika att satsa avsevärda miljarder på vård, omsorg
och skola. Detta är grunden för den socialdemokratis-
ka regeringens satsningar på detta område. Alf Svens-
son vet vad det ledande oppositionspartiet i Sverige
och i denna riksdag har sagt om de förslagen. Man har
gjort tummen ned. Vad Alf Svensson tycker kan vi
kanske få höra i en senare replik.
Jag vill peka på den fråga som jag tog upp i mitt
interpellationssvar. Jag kanske kan få Alf Svensson
att reagera på den punkten. Jag känner i dag en utom-
ordentligt stor oro för att så många ungdomar lämnar
politiken. Nästan 7 000 ungdomar och kvinnor har
lämnat sina kommunalpolitiska uppdrag sedan förra
valet. Det är en enormt farlig utveckling. Vi måste
fundera över vad vi tillsammans kan göra för att för-
hindra att alla de som en gång brann för politiken och
kände en lidelse när det gällde att uträtta någonting
för kollektivet och arbeta för ett samhälle med hänsyn
och solidaritet - de som valde att bli aktiva i sam-
hällslivet - nu hoppar av. Politiskt arbete är sällan
enkelt, som Alf Svensson och jag vet om. Det är hel-
ler inte så glamoröst eller ekonomiskt lönsamt. Det är
vardagsslit. Denna fråga borde fler, både i denna
kammare och ute i landet, intressera sig för. Hur får vi
fram en situation där ungdomen på nytt kan återvända
till det demokratiska vardagsarbetet?
Jag menar, och det skrev jag i många artiklar inte
minst under min tid som talman, att det inte är något
fel på det politiska intresset. Däremot ser jag utveck-
lingen mot att man lämnar det politiska vardagsarbetet
som en bekymmersam utveckling.