Herr talman! Som framgår av mitt svar, delar jag
Alf Svenssons oro för den troligen tilltagande minsk-
ningen av förtroendet för politiker och det politiska
systemet. Det är allvarligt. Det är därför jag menar att
vi i ökad grad borde få en allmän debatt i det offentli-
ga rummet för att ta upp dessa frågor.
Som Alf Svensson väl känner till, har det social-
demokratiska partiet lagt ned mycken tid på att disku-
tera de här frågorna. Vi tillsatte en särskild etik-
kommitté under ledning av riksdagsmannen Arne
Kjörnsberg. Vi har arrangerat hundratals möten lokalt
och regionalt, och tusentals av våra medlemmar och
förtroendevalda runt om i landet har deltagit i diskus-
sioner och debatter. Många skrev dessutom ned sina
tankar och slutsatser och skickade brev till arbets-
gruppen. Arbetsgruppens förslag och synpunkter har
presenterats, som Alf Svensson säkert vet, i en omfat-
tande rapport. Den tar upp många viktiga frågeställ-
ningar som berör frågan om etik och moral, nämligen
politikerrollen, chefslönerna, fallskärmarna, politikers
arvoden, pensioner och övriga förmåner, representa-
tion, ekonomisk brottslighet och skattefusk. Det är
bara några av de frågor som har behandlats.
Jag önskar att fler intressegrupper, inte minst nä-
ringslivet, skulle vilja diskutera den här frågan litet
djupare och kanske också ta den litet mera allvarligt,
därför att detta är ett samhällsproblem. Alf Svensson
och jag är i grunden överens om detta.
Jag vill också gärna lyfta fram den nya norska re-
geringens uppfattning: Vi ser tendenser till en girig-
hetskultur i ekonomi och näringslivet, skattefusk och
svart ekonomi, ökad materialism. Det har lett till att vi
i vårt land har fått se fler våldtäkter, mer bruk av våld,
familjer och närmiljökontakter vittrar ned och extre-
ma ungdomsmiljöer växer fram.
Detta är en norsk beskrivning, som vi helt säkert
också kan omsätta i den svenska strukturen.
Det är här jag skulle vilja göra följande tillägg.
Det krävs mer av ett gemensamt ansvarstagande, mer
av solidaritet och mindre av egoism och girighet i det
svenska samhället. Också Sverige behöver goda fö-
rebilder inom såväl politik som organisationer och
näringsliv, som kan återupprätta sammanhållningen i
samhället.
Vad är det vi vet? Jo, vi vet att ett förfall i sam-
hällsmoralen får ekonomiska följdverkningar. Om
redan högavlönade ökar sina löner kraftigt eller ges
orättfärdiga fallskärmsavtal, som vi har sett bevis på
under de senaste åren, försvåras ju lönebildningen,
vilket i sin tur förhindrar möjligheterna att pressa
tillbaka arbetslösheten och öka sysselsättningen.
En god etik och en god samhällsmoral kan inte
skapas genom beslut i politiska församlingar. Det är
Alf Svensson och jag säkert också helt överens om.
Det måste växa fram inom varje människa i samspel
med omgivningen. Här måste var och en av oss göra
klart att vi kan sätta gränser och handla utifrån värde-
ringar som kan tjäna som förebild också för andra.
Det är alltså nödvändigt att ha det som utgångspunkt.
Det gäller såväl i politiken som inom näringslivet och
på det privata planet.
Jag vill avsluta detta inlägg med att säga att politik
i en demokrati handlar ytterst om vilken samhällssyn
som skall prägla samhället. Inte heller kan det läras ut
i skolorna eller genom statliga kampanjer, även om
skolundervisningen kanske är det viktigaste vi har att
erbjuda på det här området, utan färdriktningen måste
avgöras genom en öppen diskussion och kort sagt
genom demokratins vardagliga metoder. Där tror jag
att vi i Sverige i dag behöver en förnyelse.