Herr talman! Alf Svensson har i sin interpellation
redovisat synpunkter på moral och etik och frågat
statsministern vilka åtgärder han är beredd att vidta i
syfte att förstärka samhällets etiska grundvalar. Inter-
pellationen har överlämnats till mig.
Alf Svenssons interpellation tar upp många frågor.
Jag begränsar mitt svar till tre huvudfrågor.
Den första gäller det missbruk och den omdömes-
löshet som ett antal politiska förtroendemän gjort sig
skyldiga till. Utan att på något sätt föregripa den
rättsliga prövningen är det närmast självklart att de
skadat inte bara sig själva utan också det svenska
folkets förtroende för politiker och vårt politiska
system. Det är en gemensam uppgift för alla politiska
partier och för det offentliga samhället att förebygga
och förhindra att sådana avarter upprepas.
Det finns tre begrepp som kan användas som le-
dord för hur olika regelsystem bör utformas för att de
skall kunna fungera på ett etiskt acceptabelt sätt. Det
handlar om öppenhet, tydlighet och rimlighet.
Den misshantering av offentliga resurser, som vi
har sett exempel på, har ofta ägt rum i miljöer, som
varit relativt slutna för insyn och påverkan utifrån. En
liten krets av människor har kunnat odla en egen
politisk kultur som väsentligen skilt sig från det som
medborgarna har rätt att kräva av sina förtroendeval-
da.
Öppenhet innebär att det skall finnas insyn i verk-
samheten och att de regler som gäller för t.ex. repre-
sentation, resor och ersättningar skall vara lätta att
tillämpa. Öppenhet innebär också att verksamheten är
öppen för intryck och att granskningsprocessen funge-
rar. Detta är av avgörande betydelse både för att mot-
verka missbruk och för att skapa förutsättningar för
tillit och förståelse.
Reglerna måste därtill vara klara och tydliga. Med
otydliga och svårtolkade regler ökar risken för miss-
bruk samtidigt som det blir svårare att utkräva poli-
tiskt och juridiskt ansvar av dem som missköter sig.
Det går självklart inte att skapa förtroende för det
politiska systemet om de villkor som politikerna arbe-
tar under upplevs som orimliga av medborgarna. Men
det finns inte alltid ett enkelt svar på vilka förmåner
som är rimliga. Ofta krävs en grundlig diskussion där
olika värden får ställas mot varandra. Att försöka
förenkla diskussionen och bortse från frågornas sam-
mansatta karaktär tror jag är farligt för förtroendet för
de demokratiska institutionerna.
Att människor upprörs och reagerar mot missbruk
och fiffel är ett sundhetstecken och ett uttryck för en
god moraluppfattning.
Men det är också viktigt att återupprätta förtroen-
det för politikens förmåga att hantera samhälls-
problemen och ekonomin. Det väldiga budgetunder-
skott som skapades i början av 1990-talet och de
därav framtvingade besparingarna och skattehöjning-
arna har naturligtvis gjort att en del människor känner
att samhället, eller politikerna, har lämnat dem i
sticket.
För att vinna medborgarnas förtroende för politi-
ken krävs att alla förstår politikens nya villkor och
begränsningar. För att lyckas med det krävs dialog
och samtal. Men det vilar också ett stort ansvar på
politikens företrädare att inte ställa ut löften som inte
kan infrias. Vad man också skulle önska är att medi-
erna i större utsträckning försökte återspegla politi-
kens villkor och innehåll på ett mer realistiskt sätt.
Den andra frågan gäller demokratin och de värdering-
ar som bär upp demokratin. Jag är övertygad om att
de allra flesta människorna i vårt land anser att demo-
kratin är omistlig och den enda rimliga styrelsefor-
men.
Vi kan ha skilda uppfattningar om religion, moral
och politik men alla måste vi klargöra att demokratin
bygger på respekt för människovärdet och för funda-
mentala mänskliga rättigheter. Om demokratins
grundfundament - tilltron till det lika och okränkbara
människovärdet - skulle komma att rubbas under-
grävs hela den idémässiga basen för vår demokrati.
Det krävs med andra ord ett ständigt och löpande
arbete för demokratins försvar. De larmrapporter som
säger att svenska skolungdomar är tveksamma till att
Förintelsen verkligen har ägt rum ger eftertryck till
detta. Det är just därför som statsministern tagit ini-
tiativ till en informationsinsats kring Förintelsen.
Demokratin utmanas i dag av många krafter. De
senaste årens omvälvande samhällsförändringar öpp-
nar nya möjligheter, men skapar också nya problem.
Demokratins kris kan beskrivas på många olika
sätt. De många avhoppen från kommunalpolitiska
uppdrag som skett sedan förra valet är en allvarlig
varningsklocka. Särskilt nedslående är att det främst
är kvinnor och ungdomar som lämnar sina politiska
uppdrag. Maktkoncentrationen i näringsliv, finans-
värld och medier inger stor oro.
Regeringen har nyligen tillsatt en kommitté med
uppgift att analysera den nya situationen i politik och
samhällsutveckling och arbeta fram förslag till hur
vårt folkstyre skall kunna vitaliseras och vår demo-
krati stärkas.
Den tredje frågan gäller samhällsmoralen i största
allmänhet. Det är självklart att det finns normer och
beteenden som vi alla vill stödja, som t.ex. hederlig-
het, hänsyn och tolerans. Men det går inte att begrän-
sa frågan till enbart detta. En diskussion om moral
och etik handlar också om social och ekonomisk
rättvisa och här är det alldeles uppenbart att det finns
åsiktsskillnader.
Jag vill se ett samhälle där välfärd och goda möj-
ligheter kommer alla människor till del. Det handlar
ytterst om samhällsmoral, om en tro på solidaritet. Jag
tror inte att samhället blir bättre eller rikare om klyf-
torna ökar; jag tror tvärtom att rättvisan är produktiv.
Människan har större mål än den nakna egoismen.
Människan är inte bara individualist utan också med-
lem i en gemenskap, i ett samhälle där vi har skyldig-
heter inte bara mot oss själva utan också mot våra
medmänniskor.
Social rättvisa handlar om relationer mellan män-
niskor. Människor som lever under helt olika ekono-
miska förutsättningar får svårare att förstå varandra.
Om människor inte kan förstå varandra blir det också
svårare att forma en gemensam syn på etik och moral.