Fru talman! Jag har aldrig påstått - och jag tänker
inte göra det nu heller - att tobaksrökning är vare sig
ofarligt eller gott. Det är också ett lurigt debattknep
att påstå att alla har möjlighet att gå på vilken krog de
vill om man lagstiftar i enlighet med propositionen.
Om man inför särskilt avsatta utrymmen där ser-
vering eller annan verksamhet inte får förekomma -
som det uttrycks i propositionen - då är det slut med
en cigarett eller en cigarr till kaffet. Då kan inte ett
sällskap gå ut där en person skulle vilja ta en cigarrett
till kaffet och de andra tycker att det är helt okej. Men
det tycker inte regeringen och lagstiftaren. Då kan
inte alla välja att gå till en restaurang som passar
dem. Det är lite lurt. Det är lätt att få intrycket av
debatten att det inte är så farligt och att det bara blir
några rökfria avdelningar.
Men det är inte det som förslaget handlar om, utan
det är ett totalt tvärstopp för rökning i serveringsmil-
jöer som ligger i hotet om lagstiftning enligt förslagen
i propositionen. Det är det som jag vänder mig emot.
Jag vill ställa en fråga om de andra incitamenten.
Jag får en lätt maffialiknande känsla av det resone-
manget, även om det kan finnas en liten öppning. Vad
skulle dessa andra incitament bestå av? Längs frivil-
lighetens väg, som ligger öppen i alla fall ett år till,
får man göra lite som det passar krogen så länge som
man tillhandahåller lite rökfri miljö, och på det sättet
kanske man kan få andra incitament. Syftet är fortfa-
rande att det annars kan bli tvärstopp via ett förbud
den 1 januari 2004. Vilka är dessa incitament? Jag
undrar som socialministern kan nämna några sådana
som skulle kunna användas längs frivillighetens väg.