Fru talman! Avsikten var inte, Anna Kinberg, att
mitt svar skulle uppfattas som arrogant eller så, utan
jag ville bara påpeka att det faktiskt finns en proposi-
tion som man kan läsa och där man kan få svar på de
flesta frågorna. Det behöver väl inte upplevas som
arrogant, utan det var bara en upplysning.
Vad Anna Kinberg i själva verket diskuterar är ut-
redandet av själva frågan om vi ska ha målet att er-
bjuda rökfria restauranger. Vi avser inte att utreda
den frågan. Där menar vi att riksdagen kan fatta be-
slut om att ha detta som mål för den fortsatta utveck-
lingen - dvs. att vi ska agera för att kunna erbjuda
rökfria serveringsmiljöer och rökfria restauranger.
Målet ska vara att det är genomfört den 1 januari
2004.
Vägen dit är däremot mer komplicerad. Man kan
bestämma sig för att lagstifta, men vi vet inte vilka
effekter lagstiftningen fått för restaurangnäringen
eller för utvecklingen vad gäller tobaksrökningen.
Det finns anledning att samla kunskap om detta och
att samla in erfarenheterna - framför allt från USA,
som ju varit ett föregångsland på området.
Vidare vill vi diskutera om det finns möjligheter
att gå frivilligvägen och samverka med restaurangnä-
ringen för att de ska utveckla rökfria miljöer. Kanske
kan man hitta en teknik för att kunna erbjuda rökfria
miljöer och för att på ett anständigt sätt se till att de
som mycket bestämt vill fortsätta att röka kan göra
det i särskilda miljöer.
Det är alltså inte fråga om att vi ska utreda frågan
om målet. Vi menar, och detta är mitt mål, att vi ska
kunna erbjuda rökfria restauranger. Jag har nämligen
reflekterat väldigt mycket - jag hoppas att också
Anna Kinberg har gjort det - kring frågan om frihet.
Vems frihet är det som vi vill värna om?
Jag har varit på ganska många restauranger, serve-
ringsställen, lunchrestauranger och kaféer och upp-
täcker att friheten för den ene att röka på restaurang
innebär en ofrihet för den andre - ja, för väldigt
många - att över huvud taget vara med i den miljön.
Vi måste ta ställning. Ska restaurangerna i framtiden
kunna erbjuda miljöer för alla måste man faktiskt
begränsa rökarnas frihet. Detta är det stora problemet.
Har Anna Kinberg reflekterat över detta? Vems
frihet är viktig, Anna Kinberg? Jag undrar om det
gäller dem som säger att de absolut inte kan avsluta
en måltid utan att ta en cigarett eller dem som säger:
Jag kan inte vistas på restaurang ifall någon röker
därför att jag då blir sjuk.
Är det inte ganska viktigt att vi sätter upp som ett
politiskt mål att miljöer kan erbjudas som passar alla?
Är inte det ett viktigt frihetsmål också för en ung
moderat?
Problemställningen finns faktiskt beskriven i pro-
positionen. Vi vill ha rökfrihet som ett mål, och vill i
första hand gå frivilligvägen. Vi vill diskutera med
restaurangnäringen hur vi ska nå dit. Men vi har ock-
så förklarat att vi, om det inte går att komma fram den
vägen, kommer att gå till riksdagen med ett förslag
om lagstiftning.