Fru talman! Jag får inleda med att tacka kulturmi-
nistern för svaret. Svaret av kulturministern och tidi-
gare besked från Leif Pagrotsky och Anna Lindh om
att det inte blir något avtal i april utan att förhandling-
arna kommer att utsträcka sig i ett eller ett par år samt
att det också skall underställas riksdagen före under-
tecknande är lugnande. Men givetvis finns det många
frågetecken kvar. Det är också därför vi har de här
debatterna i dag.
Kulturministern utlovar att Sverige inte kommer
att acceptera ändringar i svensk kultur- och medie-
politik på grund av att ett internationellt investerings-
avtal, MAI, skall undertecknas. Det tackar jag särskilt
för, eftersom svensk kultur och det lilla språkområdet
måste värnas. Men värnas måste också utvecklings-
ländernas möjlighet att få ett bra avtal, deras kultur
och mänskliga rättigheter.
Det som är oroande i den här processen är den
demokratiska debatt vi haft kring avtalet. Kulturminis-
tern säger i sitt svar att avtalet diskuterades vid en
lunch mellan EU:s kulturministrar vid ett informellt
rådsmöte den 16 mars. Där framgick det att majorite-
ten av ministrarna är överens om att kultur och medier
behöver särskilt skydd eller undantag i avtalet. Det
här förklarar också det svar kulturutskottet fick den
12 mars av representanter för Kulturdepartementet, att
man ännu inte visste så mycket i denna fråga, utan den
håller på att beredas på departementet.
Svaret och den sena tidpunkten för debatten bland
EU:s kulturministrar är väldigt förvånansvärt, efter-
som avtalet egentligen funnits på ritbordet redan se-
dan 1988. Det har således funnits väldigt gott om tid
att bereda frågan och föra fram den till kulturutskot-
tet. Jag undrar varför så inte har skett och anser även
att avtalet för kulturens del är lika ringa som det an-
togs vara när det drogs i EU-nämnden för ett antal år
sedan. Det drogs då som en A-punkt, en punkt som
inte är kontroversiell. Det tycker jag är väldigt an-
märkningsvärt.
Kulturministern säger att ännu så länge har inget
EU-land lagt något undantag för kulturen i sina pre-
liminära nationella undantagslistor. Men hur kan det
då komma sig att Frankrike har detta enligt en uppgift
som jag har fått? Dessutom var det ju så att Kanada
redan på 80-talet begärde undantag för kultur. Det
innebar att förhandlingarna strandade då. Enligt upp-
gift har också Korea undantag för tidningar och böck-
er, och så även Australien.
Med tanke på detta vill jag säga att den här frågan
omöjligtvis kan ha varit okänd för Kulturdepartemen-
tet. I en kraftfull debatt i flera länder har det även
tagits upp frågor som rör just medier och immaterial-
rätt. Hur kommer det sig då att Kulturdepartementet
inte har kommit längre i sina diskussioner vad gäller
avtalet? Från början skulle det ju faktiskt ha skrivits
under redan nästa månad. Jag vill gärna att kulturmi-
nistern kommenterar det.