Fru talman! Jag börjar med att yrka avslag på samtliga reservationer, speciellt den från SD. Vi har kommit fram till att den inte har så mycket i kammaren att göra.
Däremot är det intressant att se att vi har uppnått konsensus, och vi kan glädja oss åt att de idéer som har kommit från oppositionen väl ligger i linje med regeringens ambitioner i skrivelsen.
Klimatförändringarna är en av våra största utmaningar, och de är högt prioriterade frågor. För att klara klimatutmaningarna och främja den hållbara utvecklingen krävs en ambitiös och sammanhållen klimat- och energipolitik, internationellt, inom Sverige och inom EU. Självklart ska bostads- och byggsektorn dra sitt strå till stacken i arbetet för en bättre miljö. Mycket positivt har hänt. Bostäderna står i dag för minst 30 procent av den totala energianvändningen i Sverige men bara 7 procent när det gäller utsläppen av koldioxid, tack vare att vi har gjort en utfasning av mycket av de fossila bränslena och ersatt dem med förnybart redan i dag.
Den 1 januari 2012 skärptes Boverkets energikrav till några av de tuffaste i Europa. Det är andra gången de skärps, och de kommer med största sannolikhet att skärpas ytterligare inom ett antal år när de blir kostnadseffektiva. Hela direktivet andas någon form av skärpning. Det finns god teknik, men den ska samlas ihop.
Samtidigt föreligger kanske ett missförstånd om Boverkets energikrav. Reglerna utgör en gräns som måste nås, inte en norm som ska eftersträvas. När energikraven följs upp är det fråga om de uppmätta värdena, inte en teoretiskt beräknad siffra. Det är något som förekommer i många av våra grannländer.
Alla företag kan således klara målen. Det betyder inte att det är fel på målen. Det är kanske till och med så att de är bättre eftersom det finns en säkerhetsmarginal inbyggda i dem. Förutsättningarna finns i reglerna.
Det är inte fel att skärpa kraven ytterligare när de anses få pluseffekter för den sammantagna samhällsekonomin. Det är i dagsläget avsevärt viktigare att skärpa kraven, men att bara sätta upp fingret i luften och känna efter kan bli kostsamt om det inte finns en långsiktig plan. Det är därför viktigt att det finns en kostnadseffektivitet. Det kan i dag vara svårt att säga vad kostnaden blir för de mål som sätts upp för 2020.
Att driva utvecklingen i en viss önskvärd riktning med hjälp av samhällsekonomiska styrmedel är att föredra framför rent tekniska regler. Att bara lyssna till branschen kan bli både dyrt och dåligt. Tyvärr finns ett antal exempel på det i byggbranschen, enstegsfasader etcetera. Att satsa på forskning och demonstrationsprojekt, att söka och lära med en ordentlig utvärdering som utgår från klimatmålen, behov av energibesparing, effektivt resursnyttjande och god innemiljö är vägen.