Fru talman! Det är trevligt att debattera i ett annat utskott än vanligt och att debattera frågor som jag tycker är viktiga och som berör energianvändningen i byggnader. I övrigt är byggnader kanske inte mitt främsta område.
Skrivelsen som jag har tagit del av har jag också skrivit en motion om. Det har kommenterats i skrivelsen på ett bra sätt, även om jag inte delar utskottets majoritetsuppfattning. Jag ska också säga att när jag begär att regeringen ska återkomma med en proposition i det här ärendet förstår jag att det inte är görligt. Det går inte att få fram en proposition så snabbt, men mitt krav ska ses mot bakgrund av att jag blir frustrerad när jag läser den här skrivelsen och ser hur man tolkar de direktiv som man har fått från EU.
Att man, som Jan Lindholm har sagt här, inte förstår skillnaden mellan vad primärenergi är och hur det fungerar i fastigheter när det är köpt energi och att man inte har ett systemtänkande när det gäller hur fastigheter bör energieffektiviseras i framtiden gör mig bekymrad.
När vi ser på fastigheternas energianvändning ser vi att de står för 40 procent av den totala energianvändningen. 40 procent! Ska vi då nå målet med 20 procents energiminskning fram till 2020 och 50 procent fram till 2050 förstår envar att något måste göras när det gäller fastigheternas energiprestanda. Då kan vi inte vänta fram till 2015 som tydligen är ett heligt årtal för regeringen. Det är inte bara inom det här området vi ska vänta till 2015 utan även när det gäller om Kärnavfallsfonden ska höjas eller inte.
Det finns alltså en del att fundera över när regeringen på det här sättet inte tar till sig av en samlad kritik, om man bortser från Boverket som tycker att det är bra med byggreglerna för 2012, vilket regeringen lutar sig mot när det gäller definitionen av nära-nollbyggnationer 2012. 90, 110 eller 130 kilowattimmar per kvadratmeter och år är väldigt långt från nära noll, vill jag påstå.
Regeringen säger att man ska återkomma 2015 med det hela. I och med det uppfyller man inte direktivets krav som fastställer att den här planen ska innehålla konkreta mål vad gäller kilowattimmar per kvadratmeter och år.
Regeringen säger också att det å ena sidan inte finns tillräckligt underlag för att fastställa det. Å andra sidan säger man att det troligtvis gör det - det kan man utläsa av skrivelsen - och att det behövs mer av främjande åtgärder för att utvärdera de energisnåla hus och passivhus som redan i dag finns men att det behövs fler demonstrationsobjekt att studera.
Då är det intressant att ta del av Sveriges Tekniska Forskningsinstituts utredningar av passivhus som de undersökt under tio års tid. Man konstaterar att de har den energiprestanda som behövs och att de också håller samma nivå som när de byggdes. Det finns alltså underlag. Det finns, som tidigare sagts, städer och kommuner som har betydligt tuffare krav vid upphandling av nybyggnationer än vad byggreglerna 2012 medger. Stockholms stad är en. Även andra har nämnts. Man har gjort det för att det är samhällsekonomiskt riktigt.
Att utgå från byggreglerna för 2012 innebär helt enkelt att man bygger sig fast i en teknik som gör att det blir väsentligt mycket dyrare att ställa om och renovera i framtiden. Man binder alltså kommande fastighetsägare till en teknik som redan nu är omodern. Vinnova och Energimyndigheten slår också fast i skrivelsen och i sitt remissyttrande att det går att vara tuffare och ställa tuffare krav och att vi bör göra det. Det skulle vara en konkurrensfördel för svensk byggmaterialindustri och skulle kunna leda till att de i framtiden blir konkurrenskraftigare gentemot omvärlden. Varför inte lyssna på en massiv kritik utan vänta till 2015?
Att vänta och se är tydligen någonting som regeringen har som mantra när det gäller energipolitik. Men hur ska vi nå målen? Regeringen skriver själv i budgetpropositionen för 2012: "Ett effektivt utnyttjande av resurser, inklusive energi, utgör grunden för ekonomisk tillväxt och en hållbar utveckling. Att effektivisera användningen av energi är ett medel för att minska utsläppen av växthusgaser. Det bidrar även till ökad konkurrenskraft för svenskt näringsliv och en tryggare energiförsörjning."
När ska regeringen egentligen leva upp till de vackra orden? En samlad svensk byggmaterialindustri vill och kräver att ni fastställer mål och inriktning för deras politik. Det är lite High Chaparral när kommuner runt om i Sverige anger egna byggregler som norm för nybyggnationer. Det går inte. Det är viktigt att det finns en klar och tydlig inriktning för politiken som är långsiktig, hållbar och förutsägbar för svensk byggmaterialindustri. Det skulle också gagna energieffektiviseringen. Vi behöver både spara och effektivisera energianvändningen. Vi ska inte använda el för att värma upp våra fastigheter. Den elen behöver vår elintensiva industri ha.
Med det yrkar jag bifall till reservation 4.