Fru talman! Jag eftersöker en diskussion om det som det här EU-direktivet handlar om. I det här direktivet uttalar man sig mycket tydligt om primärenergifaktorer, man uttalar sig mycket tydligt om att den energi som ändå behövs när vi har nått ett nära-nollenergibyggande ska vara förnybar. Det är de sakerna jag diskuterar. Då blir naturligtvis konsekvenserna att vi frågar hur vi hanterar olika energislag. Jag tycker att det är lite märkligt att ni inte törs se att olika primärkällor för el faktiskt bör hanteras olika.
I mitt anförande har jag mycket tydligt lyft fram att vi från Miljöpartiets sida naturligtvis ser att det är oerhört väsentligt att vi förändrar regelverket så att vi får regler som syftar till att få bra klimatskal. Det är ju på det sättet som vi kan ha en hyfsat teknikneutral möjlighet för framtida generationer att välja det som för dem är effektivast, enklast och bäst när det gäller att tillföra den energi som eventuellt behövs i framtida hus. Där är vi inte alls oense på något som helst sätt. Vi har precis samma uppfattning om att klimatskalet måste vara normen.
Sedan är frågan hur långt man ska gå. Jag har inte sagt att passivhus ska vara norm utan jag har sagt att passivhusliknande teknik skulle kunna ligga till grund för framtida normer. Det finns säkert andra överväganden som kan göra att man vill lägga sig på någon annan nivå. Men det är ju saker som ligger på framtiden. Ni verkar inte i det arbetet vilja ta med och inte våga se att primärkällan till el faktiskt varierar oerhört. Om man, som jag visade i mitt exempel, värmer sitt hus med el från kärnkraft borde man bara få använda 0,5 kilowattimmar per kvadratmeter och år, om det ska vara likställt med andra källor till el för uppvärmning.