Fru talman! I den skrivelse som vi debatterar redovisar regeringen en handlingsplan för nära-nollenergibyggnader. I handlingsplanen redovisas regeringens bedömningar av hur antalet nära-nollenergibyggnader ska kunna öka i Sverige.
Handlingsplanen bör ses som det första steget på vägen till nära-nollenergibyggnader i enlighet med direktivet om byggnaders energiprestanda. Jag anser i likhet med regeringen att en svensk tillämpning av begreppet nära-nollenergibyggnad måste innebära skärpta krav på energihushållning jämfört med de krav som gäller enligt dagens byggregler.
Däremot är det viktigt att framhålla att det i dag inte finns tillräckligt underlag för att ange en kvantifierad riktlinje för hur långtgående skärpning som skulle kunna bli aktuell. En sådan riktlinje eller miniminivå enligt Boverkets byggregler måste ha sin grund i ett gediget underlag baserat på bland annat utvärdering av befintliga lågenergibyggnader, vissa demonstrationsprojekt av nya energieffektiva byggnader, ekonomiska analyser och en hel del annat.
Det är inte komplicerat att bygga energieffektivt, men det är komplicerat att finna exakt rätt miniminivå och att beakta alla andra saker som har betydelse i sammanhanget. Om det inte vore så vore det som att räkna på kostnaden för en fruktkorg och bara välja ut en sorts frukt, bara räkna vad päronen kostar men glömma bort allt annat som finns där i helheten.
Fram till den så kallade kontrollstationen 2015 ska det ske en del arbete. År 2015 ska ses som ett etappmål inför de krav som ska gälla från 2021.
Jag passar redan nu på att i enlighet med förslaget i civilutskottets betänkande yrka på att riksdagen avslår reservationerna och lägger regeringens skrivelse till handlingarna.
Fru talman! Jag ska nu gå över till att bemöta de olika motionsförslagen. När det gäller Vänsterpartiets förslag om att regeringen omgående ska återkomma till riksdagen med en proposition behöver jag inte säga så mycket mer, eftersom Kent Persson nu har insett att det inte är görligt att lämna en proposition på det sätt som föreslogs från början.
Det finns fyra övergripande frågeställningar i motionerna. Den första frågeställningen gäller med vilken grad av konkretion som det i dag är möjligt att ange de krav som ska gälla för nära-nollenergibyggnader vid olika tidpunkter och om det är möjligt att redan i dag ställa upp en kvantitativ riktlinje för hur direktivet om nära-nollenergi ska tillämpas i Sverige efter 2020. Den andra frågeställningen handlar om regeringens bedömning att endast skärpningar som är miljömässigt, fastighetsekonomiskt och samhällsekonomiskt motiverade ska genomföras.
Den tredje frågeställning som motionärerna tar upp är regeringens ställningstagande när det gäller primärenergiaspekterna och kraven på användning av förnybara energikällor. Den fjärde frågeställningen handlar om förslag som tar sikte på att energikraven i byggreglerna i olika avseenden ska vara teknikneutrala och inte missgynna vissa former av energidistribution.
Jag ska bemöta en del av det som sägs i motionerna.
Man kan till att börja med säga att det i dag saknas tillräckligt underlag och egentligen också kunskap för att ange en kvantitativ riktlinje för hur långtgående skärpning som skulle kunna bli aktuell. I de fyra motionerna görs det olika bedömningar när det gäller möjligheten att redan i dag fastställa vilka krav som ska gälla från 2021. Vad som är helt uppenbart är att Sverigedemokraternas motion avviker från de andra genom att man inte tycker att det ska göras någonting.
I övrigt kan man säga att regeringen anger att det ska ske skärpningar i kraven på energihushållning i förhållande till de krav som ställs upp i dagens byggregler. Kritiken handlar om att man inte konkretiserar vilka kravnivåer som ska kunna gälla vid olika tidpunkter. Då är det viktigt att notera att det inte heller i motionerna förs fram några konkreta förslag om vilka krav som bör gälla under de närmaste åren, inte heller på längre sikt. Det är bara synpunkter rent allmänt men ingen konkretion i någon av motionerna.
Som Carina Ohlsson påpekade gör de två expertmyndigheterna på området, Boverket och Energimyndigheten, olika bedömningar i väsentliga frågor. Det blir nog så om man har olika utgångspunkter för sitt arbete därför att man har helt olika ansvarsområden. Jag tror nog att de olika myndigheterna i första hand beaktar de utgångspunkter som finns för det som är myndighetens uppgift.
Boverkets byggregler, som de heter, sätter inte några som helst gränser för vad byggherrar kan beställa. Som byggherre kan du beställa byggnader med vilka energikrav som helst. Men det tycks finnas en uppfattning, som i varje fall framgår tydligt av vad Kent Persson säger, att det skulle finnas något utrymme för kommuner i Sverige att skapa egna regler som de kan tillämpa vid myndighetsutövning. Det är fel. Kanske kan man uppfatta att även Carina Ohlsson är lite på väg åt det hållet, men jag tror faktiskt att hon vet att det inte är möjligt. Däremot kan kommunerna ställa dessa krav när de till exempel beställer kommunala byggnader eller i andra sammanhang där man är part i ett avtal. Det tycker jag personligen är positivt, för det befrämjar utvecklingen på detta område, vilket behövs.
När det gäller handlingsplanen är det en lämplig avvägning av graden av konkretion i den stund vi står i dag för den kommande tillämpningen av begreppet nära-nollenergibyggnad. Sedan är frågan vad som är fastighetsekonomiskt och samhällsekonomiskt effektivt. I det perspektivet kan man konstatera att om man bara skulle utgå från vad som i dag är tekniskt möjligt att uppnå när det gäller energieffektivitet är det helt klart att kraven på energieffektivitet skulle kunna skärpas avsevärt. Men det är andra faktorer som spelar in.
För egen del kan jag tro att man inte har tittat på tillräckligt många demonstrationsexempel och goda lösningar och kunnat granska den ekonomi som är resultatet av en del investeringar. Det finns möjligheter att räkna hem detta, kanske på ett bättre sätt än vad många har trott.
Ett miljöanpassat byggande ska utgå från de övergripande klimatmålen, behovet av energibesparing och effektivt resursutnyttjande men inte på bekostnad av en god inomhusmiljö. När det gäller att isolera hus kan man ställa sig frågan om man behöver isolera huset väldigt mycket om man till exempel har en egen tillförsel av energi från solen, det vill säga solenergi. Det är en fråga var man väljer att lägga kostnaden. Man måste kanske ha en anläggning som är dimensionerad för att producera mer energi om man minskar på isoleringen i väggarna medan det blir tvärtom om man har en anläggning som inte kan prestera så mycket energi. Då får man isolera mer i huset.
De svenska byggreglerna föreskriver inte vilka energikällor eller uppvärmningsformer som ska användas i den enskilda byggnaden. Avsikten med det är just att medge flexibilitet i valet av tekniska lösningar och att säkerställa att inte byggreglerna i sig hämmar teknisk utveckling i byggandet. Jag tycker inte att det är lämpligt att man som politiker ska ha en uppfattning om vilket energislag man ska välja annat än att man ska vara öppen för att åstadkomma förutsättningar för den bästa samhällsutvecklingen.
Det skulle kunna finnas en utvecklingspotential i avsikt att både redovisa och beakta primärenergiaspekterna på ett ännu tydligare sätt än vad som görs i dag och också beakta förnybara energikällor på ett mer konsekvent sätt. Om en analys skulle påvisa möjligheter att förbättra byggreglernas teknikneutralitet på ett sätt som inte ger andra nackdelar kan den typen av förändringar bli aktuella.
Dessa frågor kan analyseras under åren fram till kontrollstationen 2015.