Herr talman! Man blir lite förundrad när man från Moderaterna står här i kammaren och säger att vi ska jämföra med antalet olyckor som inträffade på 50-talet och att det faktiskt sker färre olyckor nu. Det är klart att det sker färre nu. Det har varit ett målmedvetet politiskt arbete att bygga upp arbetarskyddet i detta land, att bygga upp ett arbetsmiljöverk och att bygga upp en forskning som var världens främsta när det gäller arbetsmiljöproblem.
När Katarina Brännström tittar på lite nyare statistik jämför hon hur det var tio år bakåt i tiden. I början av 2000-talet tillförde vi resurser till Arbetsmiljöverket för att det fanns så stora behov och att de växte.
Nu står man från regeringens och Moderaternas sida och talar med kluven tunga. Man säger att vi ska vara så nöjda med att de får nya resurser, när det precis som Josefin Brink har sagt är mycket mindre nu och samtidigt mycket mer att göra. Då slår man sig för bröstet och säga att de har blivit effektivare - de gör ju fler inspektioner per inspektör. Ska vi jämföra det med att en lärare får mindre tid med varje elev? Är det också effektivt?
När jag pratar med inspektörerna ute på fältet säger de att det är väldigt lätt att gå in i en fabrik som har ett systematiskt arbetsmiljöarbete och göra en inspektion på sex minuter. Då är man effektiv. Man har dock inte tid att leta upp dem man verkligen behöver hitta, alltså de som erbjuder dåliga arbetsmiljöer. Det är därför jag höjer tonen lite grann, för att man talar med denna kluvna tunga. Hur kan mindre resurser till Arbetsmiljöverket stärka arbetsmiljöarbetet i Sverige? Det kommer ni inte undan.
Ta någon annan myndighet - polisen, till exempel. Blir polisen effektivare om vi minskar deras resurser?