Herr talman! Det blir lite fånigt när Katarina Brännström står och talar om hur många miljoner som har tillförts efter de gigantiska besparingarna 2006. Faktum är att Arbetsmiljöverket 2006 hade 656 miljoner i anslag. År 2012 hade man 606 miljoner. Det betyder att det fattas ungefär 50 miljoner kronor trots att priser och löner naturligtvis har stigit under tiden och att Arbetsmiljöverket har fått betydligt fler arbetsuppgifter sedan dess. Det är dessutom så att just på grund av alla de uppdrag som man har fått av regeringen att prioritera och som naturligtvis är bra måste man skära i någonting annat. Nu har Arbetsmiljöverket meddelat att när det gäller de pensionsavgångar som man förväntar sig framöver kommer 40 procent av tjänsterna att återbesättas. Resten kommer att skäras ned. Det kommer alltså att bli färre inspektörer som arbetar med det kontinuerliga och förebyggande arbetsmiljöarbetet, där man är ute och besöker arbetsplatser och arbetsställen och påtalar problem och brott mot arbetsmiljölagen.
Det går inte att komma ifrån, Katarina Brännström, att detta är en urholkning och en försämring av kvaliteten i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Jag har också de exakta siffrorna på hur många inspektioner som har gjorts. År 2006 var det ungefär 25 000 inspektioner, och 2012 var det bara 20 000. Det är alltså en minskning med 20 procent av antalet inspektioner.
Det skulle vara mycket intressant att få höra på vilket sätt det är någonting positivt, inte minst ur arbetsmiljösynpunkt, att varje inspektör på Arbetsmiljöverket måste jobba mycket snabbare och göra många fler inspektioner. I vilken annan bransch tycker man att det nödvändigtvis är en kvalitetshöjning att färre personer gör fler saker? Ofta är det precis det som man brukar mena när man talar om att man har för lite resurser och att det är för mycket stress och press och att kvaliteten faktiskt försämras.