Herr talman! Vilken chans! Vilken fråga! Vilka
möjligheter vi skulle kunna ha att debattera och dis-
kutera integrationspolitiken om vi gjorde det i vid
mening, så som Ana Maria Narti nu ställde frågan till
mig.
Den största skillnaden efter de år som vi har gått
från att debattera och arbeta med invandrarpolitik till
att arbeta med integrationspolitik är enligt min be-
stämda uppfattning att alltfler inser att integrations-
frågor är frågor som berör oss alla. Det är en fråga om
hur vi ska förhålla oss till varandra och till det faktum
att det i vårt land bor 150 olika nationaliteter i dag,
och om hur vi ska dela på makt och inflytande, vilka
kompetenser vi ska värdera och om vi ska se språk
som en merit eller som ett hinder när vi pratar om
barnen i skolan och när vi pratar om konkurrensen på
arbetsmarknaden. Alltfler är aktiva i den debatten.
Det är den största skillnaden. Den är viktig, därför att
det är en av våra stora framtidsfrågor att kunna enas,
samsas och utvecklas i vårt gemensamma samhälle
och påverka ett Sverige som är nytt och modernt och i
tiden.
För att minska segregationen behövs det natur-
ligtvis pengar. Vi ser också att människor med in-
vandrarbakgrund är i majoritet i de segregerade om-
rådena. Det stämmer inte överens med vad som gäller
för befolkningen i övrigt.
Det behövs pengar. Det behövs fortsatta starka la-
gar mot diskriminering, och det behövs en politisk
vilja att använda den högkonjunktur vi nu har till att
fördela välståndet och öka rättvisan. Det är också
viktigt.