Herr talman! En given följdfråga blir då: Varför
skriver regeringen inte det?
Vidare måste ju Ekéus utredning ha tillgång till
allt relevant material och alla relevanta personer för
att vara trovärdig. Men i direktiven skriver regeringen
i stället att utredaren i nödvändig utsträckning ska ta
del av tillgänglig skriftlig och muntlig information.
Vad betyder då i nödvändig utsträckning? Vem avgör
det? Är det regeringen? Kan det innebära att man
begränsar det material som Ekéus får ta del av? Den
första neutralitetskommissionen fick tvärtom avgöra
själv vilket material man behövde ta del av. Och vad
betyder tillgänglig information? Är inte en av poäng-
erna med en sådan här utredning att den ska gräva
fram fakta och göra dem tillgängliga för folket? Har
Ekéus resurser och mandat från regeringen att gräva,
eller avser man tvärtom att begränsa informationen?
Därför vill jag ställa följande följdfråga: Är vice
statsministern beredd att ge Rolf Ekéus mandatet att
själv avgöra vilket material han behöver ha tillgång
till och själv avgöra vad som kan offentliggöras och
publiceras?
Och återigen: Varför skriver inte regeringen att
detta är en angelägen uppgift om man nu tycker så?